Veckans Ledarskapstips

Jag har 25 minuter att gå till jobbet och har på sistone börjat lyssna på ljudböcker som sällskap på den promenaden.

En av dessa inspirerade veckans tips som handlar om det ständigt populära, och viktiga, ämnet självkänsla.

Varma hälsningar,
Markus Amanto

Hur kritiker kompenserar låg självkänsla och hur du stärker din

Lyssnar just nu på ljudboksversionen av Petra Krantz-Lindgrens "Med känsla för barns självkänsla". Har läst den tidigare också och kan varmt rekommendera den både för föräldrar och ledare.

En av sakerna som Petra sa på min morgonpromenad till kontoret i torsdags var att om du har en god självkänsla så behöver du inte leta fel hos andra för att stärka din egen självkänsla. Jag tycker att det är en intressant tanke.

Jag tänker de på de gånger jag själv hamnat i att leta fel hos andra så har det varit perioder i livet då jag känt att självkänslan sviktat. Jag tänker på människor som jag mött genom åren och som regelbundet kritiserat andra människor. Klagat på än det ena än det andra, hur regeringen gör ett dåligt jobb, hur kass tränaren i favoritlaget är, hur jobbig en kollega är.

Det ger onekligen en större förståelse för det beteendet i ljuset av att det åtminstone ibland handlar om att kompensera för en egen dålig självkänsla. Jag tänker att självkänsla har två delar, dels att känna dig själv och dels att tycka om dig själv för den du är, inte för det du gör. Har du en god självkänsla kan du lättare själv på person och beteende, både hos oss själv och hos andra.

Då blir ett misstag som du gör inte lika ödesdigert för din upplevelse av ditt eget värde, utan kanske självförtroendet får sig en törn, som hänger samman med det du gör, men självkänslan förblir intakt.

Om du när du har en låg självkänsla inte letar fel hos andra så är det lätt hänt att du letar dem hos dig själv istället. Jag tänker mig det psykologiska spelet som något i stil med att antingen kritisera andra och därmed "dra ner" dem till min nivå, eller lägre så jag inte behöver känna mig mindre värd. Alternativt så kritiserar jag mig själv samtidigt som jag "idealiserar" andra som perfekta varelser som ger hopp för världen, och mig själv.

Om det ska bli ett tips av detta så är det väl naturligt att tipsa om hur man stärker självkänslan tänker jag :-) Det finns, troligen av naturliga skäl, mycket skrivet om detta redan. Mia Törnblom som skrivit mycket om självkänsla sammanfattar till exempel 10 tips. Jag och mina kollegor har själva tidigare ägnat ett nummer av vår webbtidning till just självkänsla. Så klart också Petras bok som jag inledde med.

Ett av mina favorittips, och som även återfinns i Mias lista, är att regelbundet skriva ner sådant som du uppskattar, tycker om, till och med älskar hos dig själv. Se till att det inte blir bara saker du gör på den listan, utan också kvalitéer du har utan att göra ett skvatt, bara genom att vara just du.

kommunikation

Hoppas detta tips finner dig väl. Brukar du handla mat i en mataffär? Har du mött tiggare eller försäljare som sitter vid entrén till din mataffären? Veckans tips som handlar om kommunikation kom till efter flera sådan möten förra veckan.

Uppskattar du dessa tips från mig? Tipsa i så fall gärna en kollega eller vän om dem, de kan starta sin prenumereration på: http://www.altaleda.se/prenumerera/

Varma hälsningar,
Markus Amanto

Hur ditt "hej" kan göra stor skillnad

Då jag den senaste tiden handlat i olika matbutiker har jag så gott som varje gång fått ett “hej” från en tiggare eller försäljare som sitter utanför. Det har hänt rätt så regelbundet de senaste åren. Förra veckan var dock första gången jag reflekterade annorlunda över deras “hej”.

Tidigare har jag troligen varit så fullt upptagen med mina tankar om hela situationen med tiggare eller försäljare utanför butikerna att det inte lämnat plats för andra tankar. Det jag nu noterade var hur olika deras “hej” var gällande hur kontaktskapande jag upplevde dem.

Några sa sitt “hej” monotont och serieproducerat samtidigt som de vände bort blicken mot någon annan annalkande person. Vem skulle för övrigt klandra dem då de troligen sagt flera hundra “hej” redan den dagen? I andra änden av skalan fanns de som sa sitt “hej” med ögonkontakt och närvaro.

Om jag nu släpper tiggarna och deras situation, så kan jag konstatera att ett “hej” är en simpel sak. En liten sak vi troligen alla gör varje dag. Det sägs dock att det är de små sakerna som gör stor skillnad på lång sikt.

När jag studerat talandets konst så har någon sagt att på en föreläsning bestämmer sig publiken inom sju sekunder om föreläsningen kommer att vara intressant eller ej. En kompetent föreläsare kan säkerligen rädda upp situationen senare, men det första intrycket är onekligen starkt påverkande.

Det har fått mig att vara mer uppmärksam på mina och andras "hej" i allehanda situationer. Jag kan av denna studie konstatera att vissa människors "hej" skapar kontakt, glädje och energi. Andra människors hej skapar just ingenting, annat än avstånd.

Så vad gör du med dina "hej"? Kör du på en standardiserad, halvt närvarande hälsning eller tar du tillfället i akt att skapa ett mervärde i relationen till den andra personen?

Här tål det John Maxwell sagt att upprepas; “människor bryr sig inte om hur mycket du vet, förrän de vet hur mycket du bryr dig om”.

Så veckans tips, ägna en vecka åt att verkligen vara närvarande i dina "hej". Träna både på jobbet och i mataffären. Hur låter "hej" när det signalerar att du verkligen bryr dig om den andra personen och mötet med hen?

mental träning

Hoppas detta finner dig väl och att december har börjat bra för dig med en tid av frid och glädje i annalkande.

Jag har ägnat mig en del åt flytt av kontor de senaste veckorna med mycket gamla saker att sortera, kasta och återvinna. Veckans tips föddes i slutet av det flyttprojektet.

Varma hälsningar,
Markus Amanto

PS: Har du eller någon du känner pengarna kvar i utbildningsbudgeten att spendera innan nyår? I så fall rekommenderar jag en titt på våra UGL-kurser innan året hinner ta slut.

Hur reporna i ditt liv kan bli dina läromästare

Jag har precis flyttat kontoret, visserligen bara några hundra meter, men en flytt likväl. Den allra sista saken jag skulle köra var en bred, drygt 2,5 meter lång, rullgardin.

Min första plan var att bära den hela vägen, men sen fick jag för mig att ta den i bilen hursomhelst. Jag lyckades precis få in den genom att lägga den diagonalt genom hela bilen från backluckan och upp på instrumentbrädan. Sekunden efter att jag lyckats trixa upp den över instrumentbrädan inser jag att jag inte tänkt på att lägga något skydd över instrumentbrädan.

Detta tog den ena änden av rullgardinen uppenbarligen som en inbjudan till att skapa en Zorro-liknade repa ovanför handskfacket. Med hög puls rusade jag fram och insåg att den änden av rullgardinen saknade plastskydd och hade en metallbit som stack ut vasst åt just det håll som var riktat mot instrumentbrädan.

Vad tror du jag såg när jag sedan körde bilen?

Inget annat förutom repan. Med undantag för några snabba ögonkast ut på den övriga trafiken ska väl tilläggas… Repan var ju där mitt i blickfånget bara jag vände blicken något åt höger.

Jag ömsom satt där och öste skuld över mig själv för att jag varit så “slarvig”, grät en skvätt inombords för min “fina” bil som nu var “förstörd” eller stressade upp mig över kostnaden för att fixa det hela. När jag ägnat en dryg timme åt denna ytterligt meningslösa känslomässiga jakt på mig själv, funderade jag på hur jag skulle kunna bryta detta emotionellt destruktiva mönster.

Jag kom på en fråga en av mina lärare rekommenderade. Att fråga dig själv “vad är bra med det här?” när något känns som det går dig emot. Hur jag än försökte var jag alldeles för upprörd över situationen för att kunna komma något som helst svar på frågan.

Samma lärare sa också att om det var för svårt att svara på den första frågan, prova istället “vad skulle kunna vara bra med det här?”. Här började det kännas möjligt att spåna på lite svar. Det var som om min hjärna tacksamt tog emot den uppgiften för att slippa harva i samma tankemönster som den senaste jobbiga timmen.

Jag funderade på om repan kunde symbolisera något, vad skulle den kunna vara en metafor för?

Sedan insåg jag att den mycket väl illustrerade mitt liv de senaste dagarna. Jag hade haft en del existensiella grubblerier och vid flera tillfällen den senast veckan känt mig både nere och låg på energi. Om jag tittade på repan, om jag valde att fokusera på den så mådde jag kasst. Samtidigt motsvarade repans yta cirka en promille av bilens totala yta, men jag lät den lilla delen stjäla hela showen så att säga.

Det var som att helt plötsligt hade alla andra härliga delar av min bil - jag gillar min bil ska tilläggas :-) - inget som helst positivt värde.

Jag tänkte att det på liknande sätt i mitt liv. Genom att fokusera på de relativt små reporna i mitt liv, hade jag ägnat den senaste veckan åt att regelbundet må kasst. Samtidigt tänkte jag på hur mycket annat i mitt liv som jag gillade, skarpt!

Sedan dess ser jag på min kära repa med andra ögon. Kanske kommer jag någon dag att se till att byta den där delen av instrumentbrädan, men tills vidare får den vara kvar där som en läromästare, en påminnelse om allt som är bra i mitt liv.

Klassisk mental träning kan man väl tänka. Det vi fokuserar på har en förmåga att växa och vi kan välja vad vi fokuserar på. Vi kan välja lycka som Kay Pollak skrev i sin bok.

Så veckans tips, vilka är reporna i ditt liv? De där sakerna som egentligen är en promille av helheten men som du låter dränera en del av din livsglädje och livsenergi. Medvetenhet är alltid första steget till förändring, följt av acceptans och sedan ett aktivt val av nya möjligheter. Landsförvisa inte dina repor utan att först fråga dig vad de kan bidra med i ditt liv.

mental träning

Jag hoppas detta finner dig väl. Med snön och decemberkylan utanför fönstret, så blir detta årets sista ledarskapstips. Jag återkommer igen med nya tips i början av nästa år.

Som avslutning på 2016 vill jag berätta en del av historien om Lindsey Stirling. Med det önskar jag dig en skön avslutning på detta året och en riktigt inspirerande början på nästa år.

Varma hälsningar,
Markus Amanto

PS: Vill du eller någon du känner gå en onlinekurs? Ange koden JULKLAPP2016 på KURS.SE så får du eller en vän 25% rabatt på kurserna där. Gäller endast för dig som prenumerant (och dina vänner) - t o m 20 december.

Från "du är inte bra nog" till världsturné

Det är den 4 augusti 2010 och i kvartsfinalen av talangshowen "America's Got Talent" framför Lindsey Stirling en blandning av dans, fiolspelande och hiphop. Inför miljontals tittare får hon efter framträdandet höra av domarna att "du saknar inte talang, men du är inte bra nog, tycker jag, för att flyga fram genom luften och spela fiol samtidigt" och "du behöver vara i en grupp. ... vad du gör är inte tillräckligt för att fylla en teater".

Lindsey gick inte vidare från kvartsfinalen och skrev senare i sin blogg "jag var förkrossad över resultatet ... det var smärtsamt och något förudmjukande; men, jag var tvungen att lära mig igen var det var någonstans jag fick min styrka ifrån".

Hon bestämde sig för att fortsätta med sin unika stil och sina likaledes unika framträdanden, samtidigt som hon började marknadsföra sig själv på Internet. I en intervju 2012 sa hon bland annat: "Många människor har sagt till mig längs vägen att min stil och den musik jag gör ... inte har någon marknad. Men den enda anledningen till att jag har blivit framgångsrik är att jag har fortsatt vara sann mot mig själv."

Vill du se delar av hennes resa i starkt komprimerat format (1 min 35 sek) kan du göra det här: https://www.youtube.com/watch?v=hHeZKiiCMX8

Över åtta miljoner YouTube-följare, ett par världsturnéer och tre album senare får man väl säga att hon byggde vindkraftverk snarare än vindskydd när motvinden blåste in den där dagen i augusti 2010. Med reservation för att din musiksmak är annorlunda än min så tycker jag hennes "Crystallize" på YouTube med över 162 miljoner visningar är ett magiskt stycke musik.

Och så var det där med teatern som hon inte kunde fylla. I februari kommer hon i alla fall till Stockholm och Vasateatern :-) (evengemangsbeskrivning och biljetter)

Så veckans tips och påminnelse, det är inte det som sker utan vilken mening vi ger det som sker som avgör hur något påverkar oss.

livsfilosofi

Jag hoppas du haft en god avslutning på det föregående året och en bra början på det nya ledarskapsåret. Nu är jag tillbaka vid tangentbordet redo att sända dig fler ledarskapstips :-)

Som inledning på 2017 bjuder jag denna gång på en av mina favorithistorier om en kvinna som går i terapi och en bild hon ritade där. Hur en stor motgång kan bli en likaledes stor gåva.

Varma hälsningar,
Markus Amanto

Hennes motgång blev en gåva hon inte ville vara utan

En kvinna genomgick en tuff period i sitt liv med skilsmässa, nära vänners dödsfall och förändringar i sin arbetssituation. Hon kände sig djupt deprimerad och valde efter en väns rekommendation att gå i terapi.

Vid deras första möte bad terapeuten kvinnan att rita en bild för hur hon upplevde sitt liv just nu. Hon ritade då en blomkruka med en blomma i, men krukan hade en stor spricka längs med hela ena sidan. Hon förklarade för terapeuten att det var just så hon kände sig just nu, trasig, sönder och oförmögen att upprätthålla livet.

Under de kommande terapisessioner fortsatte de att prata om kvinnans liv, de bearbetade sorgen och såg tillsammans olika mönster i både kvinnans historia och nuvarande liv. Sakta och säkert började hon återfå hopp och hon lärde sig flera nya saker om sig själv efterhand som sessionerna passerade.

Efter ett år i terapi hade kvinnan återfått sin livsglädje och kände att hon på flera sätt mådde bättre än någonsin tidigare. Livet kändes fullt av nya möjligheter.

Vid deras sista session tillsammans tog terapeuten fram bilden med krukan som kvinnan hade ritat vid deras första möte. Terapeuten frågade henne om hon ville rita om bilden nu efter ett år i terapi. Kvinnan tittade eftertänksamt på bilden och sa sedan efter en stund: "Nej, jag vill inte ändra den. Jag inser nu att det är genom sprickan som ljuset kommer in."

Så veckans tips blir att komma ihåg att det som verkar vara en tuff motgång för dig eller ditt team kan visa sig vara en gåva i förklädnad.

Sida 15 av 46