Hej kära ledare!
Ibland är perspektivet vi tar på saker avgörande både för effektiviteten i vårt ledarskap och för hur bra vi mår i livet.
Om detta med perspektiv handlar dennas veckas tips som är inspirerat av mina upplevelser vid ett övergångsställe där jag bor.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
PS: Nu har vi lagt till fler UGL-kurser för 2016 på www.uglkurser.se
Ibland kan olika perspektiv vara avgörande
Klicka på bilden för att se filmen (2 min 06 sek) eller läs texten här nedanför.
Jag har kommit på mig själv med att sitta i bilen vid ett övergångsställe och tänka "men vad långsamt dom går dom där fotgängarna".
Sen har jag kommit på mig själv när jag istället är den som går på övergångsstället så tycker jag att bilarna beter sig väldigt stressat och när jag tittar in i dem så tänker jag "att där sitter dom där bilförarna och bara jäktar på".
Jag tänker att det är så i världen också. Beroende på vilket perspektiv vi har så kan samma sak se väldigt annorlunda ut och upplevas diametralt olika.
Jag har den senaste tiden engagerat mig ideellt som ordförande i en förening och där blir det också mycket tydligt. Att sitta i styrelsen har gett mig ett helt annat perspektiv på föreningen och dess verksamhet. Det har till och med gått så långt att jag önskar att jag hade betett mig annorlunda när jag tidigare "bara" var medlem i föreningen, att jag hade visat mer uppskattning för det arbete tidigare styrelser la ned.
Vad är då kopplingen till ledarskap?
Jag tänker att här finns en gyllene möjlighet. Ibland antar vi saker. Som det engelska talesättet säger "ASSUME makes an ASS out of U and ME". Vi antar saker om hur världen ser ut, om andras intentioner, om andras upplevelser. Vi kanske inte förstår varför andra människor beter sig på ett visst sätt.
För att kunna ta deras perspektiv, kanske vi behöver använda det klassiska uttrycket om att gå 1000 steg, eller 1000 mil, i deras mockasiner. För att verkligen förstå, för att ha empati.
Så pröva på din arbetsplats att ta andras perspektiv. Sätt dig i receptionen en dag och jobba där, eller en timme framför datorn med ett program som en av dina medarbetare jobbar med. Om det är en kund, kanske besök deras arbetsplats och se hur deras värld ut sedd med deras ögon. Vad är deras perspektiv?
Det kan ge dig en helt annan förståelse och möjlighet att hitta nya vägar i din kommunikation, vilket kan göra dig effektivare och mer förmögen att leda andra.
Så veckans tips, hitta sätt att fysiskt, faktiskt, ta det andra perspektivet. Se världen med andra människors ögon så du kan se både hur världen ser ut inifrån bilen och hur den ser ut utifrån på övergångsstället.
Hej kära ledare!
Skriver klart detta ledarskapstips på planet på väg till Polen där jag ska hålla ledarskapskurs i dagarna tre.
Likt Hamlet ställer jag en fråga i detta tips, att ha rätt eller inte ha fel - det är frågan! Och svaret på frågan tror jag kan påverka ditt ledarskap mer än du kanske tror.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
PS: När du vill boka mig för en föreläsning eller kurs för din organisation gör du det på: www.altaleda.se/foerelaesningar/
Skillnaden mellan att ha rätt och att inte ha fel
Klicka på bilden för att se filmen (3 min 04 sek) eller läs texten här nedanför.
Vill du har rätt eller vill du vara lycklig?
Så sa en av mina lärare till mig som en fråga att reflektera över i livet. Och att vi ibland måste välja den ena eller den andra.
Just det där med att ha rätt har jag funderat på. Jag har mött många människor genom åren som jag upplever har ett stort behov av att ha rätt i olika situationer, ibland även jag själv.
Sen har jag haft förmånen att få vara i situationer, framförallt yrkesmässigt, det där på något sätt är tillåtet i kurs- eller utvecklingssammanhang att reflektera kring sig själv och andra. Jag har pratat med flera av dom här människorna som jag tyckt verkat haft ett behov av att ha rätt.
Vissa av dom säger att “ja, jag har ett behov av att ha rätt, ett behov av kontroll”, men andra, rätt många till antalet, har sagt “nej, men jag har inget behov av att ha rätt” och jag har funderat på om jag kanske misstagit mig.
Häromveckan så slog mig dock en tanke, det kanske inte är att en person vill ha rätt, utan att han eller hon inte vill ha fel. och att det kanske är en viktig skillnad på att vilja ha rätt och att inte ha fel.
Jag tror att när vi är där att vi inte vill ha fel, då kanske det inte är så himla viktigt att ha rätt, men vi vill till varje pris inte ha fel, vi vill undvika det.
Det här kan ju såklart som så mycket annat hänga ihop med vår historia, hur vi kanske har varit i sammanhang där det varit skamligt eller att man sett ner på människor som haft fel, eller varit fel. I de sammanhangen kämpar vi inte så mycket för att ha rätt, men för att undvika att ha fel och då är det lätt att omgivningen tolkar det som ett behov av att ha rätt, fast det egentligen inte är det.
Det kan som sagt då vara en väsentlig skillnad mellan dessa två, behovet av att ha rätt eller behovet av att absolut inte ha fel.
I framförallt konfliktsituationer, men även i livet generellt, kan man säga att det finns två val i vår kommunikation och interaktion med andra människor, framförallt när det tar emot och kärvar lite. Antingen lägger vi fokus på att förstå eller att bli förstådda. Det brukar i min erfarenhet underlätta i till exempel konflikter när vi kan lägga fokus på att förstå snarare än att envetet hålla på och bli förstådd hela tiden.
Just när det gäller att bli förstådda tänker jag att vi hamnar där lätt när vi antingen vill ha rätt eller när vi till varje pris vill undvika att ha fel.
Veckans tips blir därför en reflektion, att fundera över dig själv när du hamnar i att vilja blir förstådd, handlar det om att du vill ha rätt eller drivs du av att inte ha fel?
Kanske kan det också öka din förståelse för människor i din omgivning som du kanske upplever som människor som har ett stort behov av att ha rätt. Egentligen kanske vissa av dom drivs mer av att inte vilja ha fel.
Hej kära ledare!
Så var det dags för det sista ledarskapstipset innan jag tar ledigt med familjen. Är åter online i mitten på augusti.
Med detta tips som innehåller en av mina viktigaste livserfarenheten önskar jag dig en riktigt skön och syrgasrik sommar oavsett vad du ska ta dig för och ser fram emot att dela med mig av nya ledarskapstips efter sommarledigheten :-)
Varma hälsningar,
Markus Amanto
Ta på din egen syrgasmask först
Klicka på bilden för att se filmen (3 min 56 sek) eller läs texten här nedanför.
När jag var ung (yngre...) och precis hade gått Stockholms Stadmissions första volontärutbildning (1992 tror jag det var...) som sträckte sig över flera helger och kvällar, så skulle jag som en del av avslutningen på kursen få träffa en av de högsta cheferna på Stadsmissionen. Jag tror till och med att han var direktor (högste chef) på Stadmissionen då.
Jag förhöll mig till denne man som min stora idol, ett under av omtänksamhet och altruistisk osjälviskhet. Jag hade lyssnat på honom och läst det han skrivit flera gånger tidigare och såg verkligen fram emot detta möte där jag skulle få 10-15 minuters av hans tid.
Den stora (i min sinnesvärld gigantiska...) dagen kommer och jag kommer in på hans sparsamt inredda kontor. Samtidigt som jag sätter mig säger han samtidigt något i stil med "vad bra, det här är mitt sista möte för idag sen ska jag hem och packa". Jag som alltid tyckt om att resa kunde ju inte låta att som en ren ryggmärgsreflex fråga "aha, vart ska du åka?".
Jag tror att jag hade väntat mig något i stil med ett studiebesök till härbärgen i Göteborg, någon skola för barn med särskilda behov i Finspång eller möjligen ett möte om mänskliga rättigheter i Geneve. När han sedan svarade "Jag ska åka till Maldiverna i två veckor" så rämnade hela min inre föreställningsvärld.
Jag kommer ihåg att jag tänkte något i stil med, hur i hela friden kan du åka till Söderhavet i två veckor när Stockholm är fullt av hemlösa människor, när det finns barn som lider och munnar som behöver mättas. Jag minns inte om jag faktiskt lyckades klämma fram några av dessa funderingar i ord eller om det bara var hakan jag hade tappat i golvet som fick honom att lägga till en mening till, men oavsett så har jag burit med mig hans följande ord genom livet som påminnelse i olika sammanhang.
Han sa "jag har kommit fram till att om jag inte tar hand om mig själv och mår bra själv så kan jag inte hjälpa andra heller".
Sagt och gjort, efter vårt möte for han hem och packade väskorna för resan till Maldiverna och jag gick därifrån med en värdefull insikt om att vi ibland behöver ta hand om oss själva först. Det är ju inte för inte som de på flygplanen vid säkerhetsgenomgången säger "ta på din egen syrgasmask först och hjälp sedan barnet på med sin".
Så veckans tips, se till att vila mellan varven, ta hand om dig själv och vårda den viktigaste och längsta relationen du har i ditt liv - den till dig själv!
Hej kära ledare!
Idag blir det ingen film, medan jag skriver detta sitter jag på ett SAS-flyg (smygreklam...) på väg till Detroit för att hålla utbildning kommande vecka.
Du får därför nöja dig med det skriva ordet denna gång så hoppas jag du upplever ett överflöd av värde i denna veckas tips ;-)
Varma hälsningar,
Markus Amanto
Bygger du ditt ledarskap på brist eller på överflöd?
Varför hamnar vi i ett brist-tänk?
Jag tro att olika psykologiska fenomen (vår historia etc) gör att vi hamnar i fokus på brist, vilket sedan i sin tur leder till att vi mår sämre och stressar mer i rädslan för att den upplevda, eller ibland inbillade, bristen ska bli verklig brist.
Matsituationen i världen kan användas för illustrera dynamiken i brist (och överflöd). Så vitt jag har förstått finns det mat nog att mätta alla i världen idag, men problemet är att delar av världen har massor av mat medan andra har lite eller inget.
Varför delar inte de med massor av mat med sig? Det kan såklart finnas olika logistiska svar på detta (eller ursäkter...) men jag tror den bakomliggande orsaken är ett fokus på brist - om jag ger bort det här kommer det inte finnas nog för att jag och mina nära ska ha nog.
På liknande sätt på jobbet, när vi konkurrerar internt mellan olika team eller avdelningar så tror jag vi fastnat i fokus på brist, vi tror att om jag delar med mig av den här kunskapen eller de här resurserna så kommer jag att hamna i brist - inte få vad jag behöver.
Visst finns det situationer i världen där människor upplever verklig brist, som i matexemplet ovan, men huruvida vi ser på det problemet från ett perspektiv baserat på brist eller på överflöd kommer att göra stor skillnad för hur, och om, vi tar oss an problemet.
Så hur kan vi skapa mer upplevd överflöd?
Jag kommer på två sätt här som också blir veckans tips, du kan säkert hitta fler.
För det första kan vi ge, av våra pengar, av vår tid, av vår kärlek, utan att förvänta oss något i retur. När vi gör det med glädje och tacksamhet så säger vi till hela vår varelse och till universum att vi tror att det finns mer än nog.
För det andra, kan vi ta kommandot över vår inre röst. Den där rösten inom oss som ibland säger stödjande saker till oss själva och som ibland istället hamnar i att säga mindre stödjande saker som att "vem tror jag att jag är", "inte kan väl jag klara det där" eller "varför skulle lilla jag göra någon skillnad". Istället kan vi säga till oss själva "jag är tillräckligt".
Nästa gång du hamnar i stress, rädsla eller ett allmänt bristtänk, prova att säga det till dig själv; "jag är tillräckligt", flera gånger. Första gången jag själv fick det tipset tyckte jag det lät lite flummigt att säga det, men har insett att det kan ha en väldigt lugnande inverkan på hela mig om jag säger det till mig själv för mitt inre.
Så veckans tips summerat; mota den upplevda bristen i dörren och våga stå för överflöd i ditt ledarskap.
Hej kära ledare!
En god vän till mig, Emma, gav mig ett perspektiv på att hantera de tillfällen när det känns som "det är lite mycket just nu..." i ledarskapet och livet.
Jag tror, och hoppas, att det kan vara till nytta för dig också så veckans tips handlar om att sätta en ram.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
Använd en ram för att inte bli överväldigad
Klicka på bilden för att se filmen (2 min 36 sek) eller läs texten här nedanför.
Känslan att vara överväldigad tror jag ligger som nummer två på listan över psykologiskt jobbiga, nedbrytande känslor att leva med, något slagen av oro som tar förstaplatsen.
Men när det gäller just att vara överväldigad så tror jag att många upplever det i vardagen på sina arbeten. Jag vet det från ledare jag mött runt om i världen och från min egen erfarenhet också.
Och hur lätt det är när vi hamnar i det där överväldigandet att det blir som en ond cirkel av att vi blir lite överväldigade och så förmår vi inte prioritera och så blir vi ännu mer överväldigade.
En god vän till mig, Emma som också arbetar med att stödja människor i deras utveckling, hon hjälpte mig att sätta ett perspektiv på det här som jag har tagit till mig och det handlar om att tänka sig som en ram.
Innanför den ramen finns de saker som du är villig och klarar av att göra av alla de saker du skulle kunna göra i ett projekt, på din arbetsplats eller i din grupp.
Speciellt när vi är ansvarstagande och högpresterande personer så är det lätt att vi försöker göra allt. Istället för att tänka att vissa saker hamnar utanför ramen, du får välja att ha dem utanför ramen, medveten om att att det säker kommer att göra vissa människor besvikna. För att dom önskar att du skulle ha gjort det och du kanske också önskar att du skulle ha gjort det, det vill säga allt.
Så det handlar om att vara tydlig med att "här är min ram, innanför den här ramen är de saker som jag är villig och klarar av att göra för att jag ska må bra och ta hand om min hälsa på sikt".
Sedan får vi lära oss att leva med andras reaktioner och att bemöta den reaktionen, men det betyder inte att du behöver gå in i ett överdrivet ansvarstagande och presterande. Du kan ändå lyssna på andra människors reaktion inför att du väljer att lägga vissa saker utanför ramen för att återigen prioritera din hälsa på sikt.
Så veckans tips, titta på din ram, om du är på gränsen till att känna dig överväldigad eller bara har väldigt mycket att göra, bli medveten om vad du har innanför ramen? Var går din ram någonstans för att du ska må bra på sikt?
Sedan våga sätt ramen, våga leva med reaktionerna som kommer, dina egna och andras av att vissa saker kommer att hamna utanför ramen. Det blir desto större kvalitet på det som de facto är innanför ramen, med andra ord det som är allra viktigast.
Det här med priorietering och vad som är viktigt är en historia i sig, där finns mer att säga (bland annat i Veckans Ledarskapstips #109), men ramen, den vill jag skicka med dig i det här tipset.