Hej kära ledare!
Jag hoppas detta finner dig väl och att du njuter av ditt ledarskap med kärlek både till dig själv och till andra.
Aktiviteter i köket har varit inspiration för tidigare tips och nu är det dags igen. En köksbänk i behov av olja blir målarduken för veckans tips.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
Är du skaparen eller åskådaren?
För något år sedan skaffade vi nya bänkskivor av trä till köket. De tidigare träskivorna hade efterhand utvecklat både sprickor och andra skavanker. Jag bestämde mig därför för att ta bättre hand om de nya. Sagt och gjorde, jag införskaffade en olja och lärde mig hur man oljar in bänkskivorna.
Direkt efter att vi köpt skivorna lyckades jag olja in dem. Efter intorkningen behövde de stå orörda, utan något på i 24 timmar för att det skulle härda på rätt sätt. Jag vaktade köket som en hök under detta dygn för att se till att ingen av misstag saboterade mitt mästerverk. Mycket nöjd med resultatet bestämde jag mig för att följa burkens rekommendation att göra om behandlingen var tredje månad.
Tiden gick och jag med den...
Jag väntade på att rätt tillfälle skulle dyka upp för nästa omgång olja. Jag tänkte att det kunde vara när vi skulle resa bort några dagar. Då kunde jag olja bänkarna just innan vi åkte och så fick de sina 24 timmars frid för att uppnå full lyster. Senare övergick jag till att tänka att det kunde vara en morgon innan jag gick till jobbet. Då skulle jag bara behöva agera hök en kväll.
Det lustiga var att hur jag än väntade dök rätt tillfälle aldrig upp. Eller snarare, tillfällena som passade mina kriterier dök upp efterhand, men jag var inte redo eller glömde bort att vara redo.
Tiden gick ännu mer...
Till slut bestämde jag mig för att skapa rätt tillfälle istället. Jag stuvade om saker och ting i köket, skapade en avgränsad zon runt mina högt aktade bänkskivor. Satte sedan igång mitt i en helg när vi alla var hemma. Sagt och gjort, 24 timmar senare hade den numera slitna bänkskivan återfått sin gamla lyster.
Vad kan då dessa vardagsmänskliga äventyr lära oss om ledarskap?
För det första, ibland går vi och väntar på rätt tillfälle att göra en förändring, hålla ett samtal eller ändra en vana. Då är det lätt hänt att vi glömmer bort att istället själva skapa tillfället. Att bli skaparen istället för åskådaren. Att vara proaktiv istället för reaktiv.
Så veckans tips. Fundera över om du har någon metaforisk köksbänk i ditt team, ditt arbete eller i ditt liv som skulle få ny lyster om du skapade rätt tillfälle för en aktiv handling? Och vad skulle du kunna göra idag för att ta första steget i att skapa det tillfället?
Avslutningsvis kan jag inte låta bli att dela ett citat som poppade in i mitt huvud medan jag skrev detta; “Det är bättre vara förberedd och aldrig få ett tillfälle än att få ett tillfälle och inte vara förberedd”. Vet inte exakt hur det passar in i veckans tips, men tycker onekligen det låter klokt :-)
Hej kära ledare!
Sommarvärmen är här med råge. Har varit med barnen på det lokala utomshusbadet och njutit i fulla drag. Sitter nu vid köksbordet och skriver detta ledarskaptips som blir det sista innan jag tar sommarledigt.
Jag önskar dig en riktigt härlig sommar och ser fram emot att landa i din mailbox igen efter sommarledigheten.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
PS: Våra hemsidor UGLkurser.se och KURS.se har öppet som vanligt under sommaren...
Hur autentisk är du?
När du inte är autentisk så är det som att du säger nej till dig själv. Det är som att du försvagar dig själv genom att införstått säga att du inte är tillräckligt precis så som du är.
Det kan vara av olika anledningar du säger nej till dig själv. Kanske blir du rädd att inte bli accepterad annars, kanske blir du rädd att andra ska få ett ofördelaktigt intryck av dig, kanske är du som det berömda talet säger rädd för ditt eget ljus, din egen styrka.
Rädsla är ju onekligen det återkommande temat här. Istället för kärleken till dig själv, fullt autentisk precis så som du är låter du rädslan ta över istället.
Jag vet av egen och andras erfarenhet att det kan börja med en liten, till synes harmlös, förvrängning av oss själva. Kanske förblir vi tysta när vi egentligen skulle velat säga något, kanske förskönar vi en detalj av vår personlighet en smula. Men som alla vägar här i världen så börjar även denna, låtsandets väg, med ett litet steg. Är vi inte vaksamma så blir det lilla steget snart flera och oftare.
Det som fascinerar mig allra mest är ju att när du ger dig själv tillåtelse att vara fullt ut autentisk så kommer du att ge andra tillåtelse att göra det samma. Och det är då de verkligt spännande mötena uppstår.
Så veckans tips, våga vara lite mer autentisk i ditt ledarskap. Testa att göra något den kommande veckan som du kanske inte vågat tidigare, sluta låtsas och bli mer av dig själv, både i din egna ögon och andras.
Hej kära ledare!
Sommaren har anlänt med ljusare dagar, snart stänger jag ner ledarskapstipsen och tar sommarlov. Men ett par tips till blir det allt innan dess om Gud vill och byxorna håller...
När det väl är sommarlov kommer mina distanskurser att fortsätta finnas tillgängliga. Tipsa gärna en bekant om dem på kurs.se.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
Han slutade inte att springa
Om du är det minsta fotbollsintresserad har du troligen inte missat att Sverige häromdagen slog Frankrike i landskampen på Friends Arena. Är du inte det minsta fotbollsintresserad får du stå ut med att veckans tips inleds med en del fotboll.
Matchuret på Friends Arena stod på över 92 minuter och mindre än en minut återstod av matchen, ställningen var oavgjord 1-1. Flera av de svenska spelarna har i efterhand berättat att de var så trötta de sista 15-20 minuterna av matchen efter att det enda som fick dem att fortsätta kämpa var hemmapublikens stöd. Det finns flera “hjältar” den kvällen, men jag vill se närmare på en av dem.
I denna trötta stund väljer Sebastian Larsson att ta en löpning mot en fransk back som på egen planhalva har flera meters försprång. Backen slår bollen vidare till sin målvakt en bra bit längre bort, men Sebastian Larsson slutar inte springa, han fortsätter mot målvakten. Trots han inte har någon rimlig chans att hinna dit och ta bollen fortsätter han ändå springa. Ni som såg matchen vet vad som händer sedan, den franska målvakten driver bollen långt upp i planen men blir stressad av Sebastians löpning och slår bollen helt tokigt, direkt i gapet på den mycket trötte Ola Toivonen som från halva planen lyckas slå bollen i det tomma målet. Friends Arena får glädjefnatt och Sverige vinner matchen med 2-1.
Vad är det då jag vill dra för metafor till ledarskap från detta? Om du har lite tålamod ska jag ge dig en ledtråd genom att berätta om R U Darby som under den stora guldrushen drog västerut för att testa sin lycka. Hans historia finns återgiven i Napoleon Hills bästsäljande bok “Think and Grow Rich”, men här kommer den i komprimerat format.
R U Darby och hans farbror mutade in ett stycke mark där de hittade guld. De började borra, fann guld och fick upp den första lasten. Vid analys visade sig att de satt på en av rikaste fyndigheterna i hela Colorado. De satte igång borrarna igen och med ens var guldådern försvunnen! De borrade och borrade under lång tid men lyckades inte återfinna den. Till slut gav de upp och återvände skuldsatta hem. De sålde utrustningen för en spottstyver till en skrothandlare. Skrothandlaren tog hjälp av en expert på guldådror och efter dennes analys fortsatte han borrandet. Mindre än en meter från där R U Darby och hans farbror slutat borra återfann han guldådern som sedan genererade flera miljoner dollar (i den tidens penningvärde dessutom) i intäkter.
Minns det vida omnämnda citatet från Winston Churchills tal 1941: “Ge aldrig upp, ge aldrig upp, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig i någonting, stort eller litet, omfattande eller pyttigt, ge aldrig upp förutom till övertygelser av heder och gott förnuft”.
Så Sebastian fortsatte springa. Inom vilket område av ditt liv och ditt ledarskap är du mindre än en meter från “guld"? Det är ju omöjligt att veta, men veckans tips är att inte ge upp. Ställ dig upp när du fallit. Som någon sagt “det viktiga är inte hur många gånger du faller, det viktiga är hur många gånger du ställer dig upp igen”. Mest av allt låt inte omgivningen styra när du ger upp. Och se till att du lyssnar på rätt röst inombords innan du slutar...
Hej kära ledare!
En natts närkontakt med mygg i en granskog strax söder om Stockholm gav inspiration till tankarna i veckans tips.
UGL-kurserna i början av hösten börjar för övrigt fyllas upp nu, så om du eller en kollega har tänkt delta då, gå in och boka på http://www.uglkurser.se/datumochpriser.php.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
Så tänker du helhet, istället för bitar
I helgen som gick var jag ute och vandrade Sörmlandsleden i dagarna tre. Helgen innan hade jag sovit ute i tält och lyckats frysa större delen av natten. Att jag hade ett par barn som låg och sparkade mig i veka livet i sömnen flera gånger under natten bidrog kanske inte heller till den bästa nattsömnen :-) Hursomhaver, när det var dags att packa för Sörmlandsleden gjorde jag ett kostsamt misstag som jag tror flertalet ledare också råkat ut för.
När det gällde sovsäcken tänkte jag att jag inte ville frysa, så jag packade en varmare sovsäck än den jag hade helgen innan med barnen. När det gällde liggunderlag ville jag ligga bekvämare än jag gjorde i tältet med barnen så jag tog mitt uppblåsbara, isolerande liggunderlag från Therm-a-Rest (ingen produktplacering avsedd…) som ger mig några extra centimeters svikt. När jag sedan kom till skydd mot väder och vind tänkte jag först ta mitt enmanstält, sedan ett annat tält som i princip bara är ett stort myggnät, för att till slut landa i att jag ville vara riktigt nära naturen så därför blev det bara ett tarp (ett friluftsord för en liten högteknologisk presenning) att sova under.
Så där stod jag första natten ute i skogen och gruppen jag gick med valde i demokratins anda en sovplats inne i en granskog. Mysigt såklart, men vem bodde där förutom oss? Några tusen nykläckta mygg såklart. Mitt problem uppstod då jag behövde hålla sovsäcken helt igendragen som skydd mot myggen. Den blev då alldeles för varm uppe på mitt supermjuka, isolerande liggunderlag vilket fick mig att svettas som en gris. Om jag öppnade upp sovsäcken blev det svalt och skönt, men jag blev en levande nattmacka åt mygghorden som förnöjt kastade sig över mitt smarriga blod där jag log under mitt tarp.
Till natt nummer två lyckades jag tack och lov med lite kreativ tankeverksamhet klura ihop ett bättre sovklimat med underkroppen i sovsäcken och överkroppen i min skaljacka med en mygghatt för ansiktet så då sov jag som en liten nyvaggad bebis :-)
Så vad är då lärdomen från min första relativt sömnlösa natt? Jag tänker att mitt misstag var att varje del för sig var helt fantastiska och jag stirrade mig blind på det. Sovsäcken är superskön och lätt. Liggunderlaget minst lika superskönt och portabelt. Tarpen fantastisk ur packnings-synpunkt och naturkänsla.
Helheten däremot missade jag helt och hållet. Hur delarna skulle fungera tillsammans under de givna förutsättningarna (varm temperatur, nykläckta mygg etc).
Ser ofta i mitt arbete samma misstag ute i organisationer, hur man förblindas av de fantastiska olika avdelningarna i organisationen men missar att få dem att samspela som en helhet under de givna omvärldsförutsättningarna. Eller hur man rekryterar ihop ett team av starka individer, men inte investerar tiden och energin för att få dem till en väl fungerande helhet, vilket ofta får kostsamma konsekvenser. Eller hur kanske vi som individer tittar på olika delarna i vårt liv och jobbar på att få dem fantastiska, men ibland missar helheten, balansen och hur de ska fungera tillsammans.
Så veckans tips, stanna upp för ett ögonblick, ta ett steg tillbaka och bli klar över vad helheten är. Vad är de rådande förutsättningarna och hur använder du effektivast dina resurser för att få dem att samspela till ett alldeles fantastiskt resultat.
Hej kära ledare!
Ett leende. Få saker har så stor effekt som denna till synes enkla handling att föra dina mungipor utåt och uppåt.
Som så många andra saker här i världen finns det studier gjorda även på leenden och i dessa tar jag avstamp i veckans tips.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
En svala gör ingen sommar, men ett leende gör mer än du kanske tror
Satt nyligen på förekommen anledning och tittade igenom ett antal presentationer där olika människor presenterades i text och bild. Det slog mig vilken enorm skillnad det gör med ett leende när det gäller vilket intryck jag får av personen. Ett icke-leende ansikte på någon med modelliknande ansiktsdrag föreföll initialt betydligt mindre tilltalande än ett mer “vardagligt” ansikte med ett stort leende från mungipa till mungipa.
Det fick mig att tänka på en film som en bekant delade med mig på Facebook. Du kan se filmen på t ex:
https://www.facebook.com/DavidAvocadoWolfe/videos/10153707315761512/
Själva bilderna kommer från en fotograf, Jay Weinstein, som fortsatt med sitt fotograferande av människor som ler respektive inte ler, och vilket första intryck vi får av dem. Hans hemsida finns på: http://www.soiaskedthemtosmile.com
I studiernas förlovade land, USA, studerade år 2010 ett forskningsprojekt på Wayne State University gamla baseball-kort. Det vill säga foton på gamla baseballspelare. Sedan jämförde man med hur länge dessa spelare hade levt. Resultatet visade att de spelare som inte log på de gamla korten i genomsnitt hade levt 72,9 år. De som log på korten hade levt i genomsnitt 79,9 år.
En annan studie fann att 30% av oss ler mer än 20 gånger per dag och att färre än 14% av oss ler mindre än 5 gånger per dag. Barnen är världsmästarna på den här fronten då studien fann att de ler så mycket som 400 gånger per dag. Har du någon gång funderat på varför du ler oftare när du är kring barn som ler? Två studier gjorda i Uppsala år 2002 och 2011 kom fram till att andra människors leenden faktiskt förminskar kontrollen vi har över våra ansiktsmuskler, vilket får oss att le.
Om du gillar att se film, finns det på TED en film där Ron Gutman i 7 minuter och 26 sekunder pratar om den dolda kraften i att le. Bland annat om att ett leende kan påverka hur länge du lever (se baseball-studien ovan) och att det har en mätbar effekt på ditt allmäna välmående. Filmen finns på:
https://www.ted.com/talks/ron_gutman_the_hidden_power_of_smiling
Så veckans tips, unna dig själv och andra ett leende. Det smittar med största säkerhet och ger en extra hälsokick både för dig och andra. Om ledarskap handlar om att påverka så passar väl ett leende in alldeles utmärkt i det sammanhanget :-)