Hej kära ledare!
En bekant till mig sa med några enkla ord ett helt sätt att förhålla sig till stress, mening och livskvalitet.
I samband med att en kollega till honom mådde psykiskt dåligt med stressymptom så pratade han om blommor och det blev inspirationen till veckans tips och att hitta balansen mellan görandet och varandet.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
PS: Vi närmar oss sommarledigheterna och nästa veckas tips blir det sista innan mitt sommaruppehåll...
Stanna upp och lukta på blommorna som Ferdinand och Frank
Klicka på bilden för att se filmen (1 min 56 sek) eller läs texten här nedanför.
Jag pratade nyligen med en bekant som i sin tur har en kollega som hade varit väldigt stressad under en period och till och med blivit sjukskriven. Min bekant sa att han hade tipsat den här kollegan om att i sommar under ledigheterna bara stanna upp och sitta och titta på en blomma.
Jag tänkte, vilket härligt tips! Jag tänkte på tjuren Ferdinand i Kalle Anka på julafton för dig som har sett honom. Han satt där under sin korkek och luktade på blommorna, det var det han var nöjd med.
Jag tänker på det där klassiska att stanna upp och njuta av blommorna längs vägen. Det är så ofta som vi springer längs vägen och glömmer att stanna upp och ta in de där blommorna som finns vid sidan av vägen.
Jag tänker att blommor dom bara är, dom är en del av naturen och dom bara är. Jag tror vi behöver stanna upp och vara vi också. Ibland gör vi så mycket och så glömmer vi bort det där varandet för att återhämta oss och återknyta till en djupare mening i livet.
Jag tror att livet handlar mycket om den där balansen mellan att göra och att vara. På engelska "do" och "be". Att hitta den där vägen som kanske ofta slingrar sig mellan görandet och varandet, mellan "doing" och "being".
Jag hade en lärare i personlig utveckling som kallade sångaren Frank Sinatra för en av de största livsfilosoferna. Det var just baserat på att han sjöng "do-be-do-be-do" och kombinerade just de här två, "doing" och "being".
Så veckans tips blir att ta till oss av Frank Sinatra, av tjuren Ferdinand och av min bekant, att stanna upp för att lukta, beundra och ta in de där blommorna längs vägen för att vara mer och må bättre.
Hej kära ledare!
Så var det dags för det sista ledarskapstipset innan jag tar ledigt med familjen. Är åter online i mitten på augusti.
Med detta tips som innehåller en av mina viktigaste livserfarenheten önskar jag dig en riktigt skön och syrgasrik sommar oavsett vad du ska ta dig för och ser fram emot att dela med mig av nya ledarskapstips efter sommarledigheten :-)
Varma hälsningar,
Markus Amanto
Ta på din egen syrgasmask först
Klicka på bilden för att se filmen (3 min 56 sek) eller läs texten här nedanför.
När jag var ung (yngre...) och precis hade gått Stockholms Stadmissions första volontärutbildning (1992 tror jag det var...) som sträckte sig över flera helger och kvällar, så skulle jag som en del av avslutningen på kursen få träffa en av de högsta cheferna på Stadsmissionen. Jag tror till och med att han var direktor (högste chef) på Stadmissionen då.
Jag förhöll mig till denne man som min stora idol, ett under av omtänksamhet och altruistisk osjälviskhet. Jag hade lyssnat på honom och läst det han skrivit flera gånger tidigare och såg verkligen fram emot detta möte där jag skulle få 10-15 minuters av hans tid.
Den stora (i min sinnesvärld gigantiska...) dagen kommer och jag kommer in på hans sparsamt inredda kontor. Samtidigt som jag sätter mig säger han samtidigt något i stil med "vad bra, det här är mitt sista möte för idag sen ska jag hem och packa". Jag som alltid tyckt om att resa kunde ju inte låta att som en ren ryggmärgsreflex fråga "aha, vart ska du åka?".
Jag tror att jag hade väntat mig något i stil med ett studiebesök till härbärgen i Göteborg, någon skola för barn med särskilda behov i Finspång eller möjligen ett möte om mänskliga rättigheter i Geneve. När han sedan svarade "Jag ska åka till Maldiverna i två veckor" så rämnade hela min inre föreställningsvärld.
Jag kommer ihåg att jag tänkte något i stil med, hur i hela friden kan du åka till Söderhavet i två veckor när Stockholm är fullt av hemlösa människor, när det finns barn som lider och munnar som behöver mättas. Jag minns inte om jag faktiskt lyckades klämma fram några av dessa funderingar i ord eller om det bara var hakan jag hade tappat i golvet som fick honom att lägga till en mening till, men oavsett så har jag burit med mig hans följande ord genom livet som påminnelse i olika sammanhang.
Han sa "jag har kommit fram till att om jag inte tar hand om mig själv och mår bra själv så kan jag inte hjälpa andra heller".
Sagt och gjort, efter vårt möte for han hem och packade väskorna för resan till Maldiverna och jag gick därifrån med en värdefull insikt om att vi ibland behöver ta hand om oss själva först. Det är ju inte för inte som de på flygplanen vid säkerhetsgenomgången säger "ta på din egen syrgasmask först och hjälp sedan barnet på med sin".
Så veckans tips, se till att vila mellan varven, ta hand om dig själv och vårda den viktigaste och längsta relationen du har i ditt liv - den till dig själv!
Hej kära ledare!
Efter en lång, och välbehövlig, sommarledighet är jag tillbaka vid datorn och skapandet av de veckovisa ledarskapstipsen.
Hoppas du också haft en riktigt skön sommar...
Jag smygstartar med ett ledarskapstips i enbart textform denna vecka så siktar jag på att ha en video inkluderad igen med start nästa vecka.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
Träna dig på att observera utan att döma
Hur många konflikter som har startats eller eskalerats av oförmågan att neutralt kunna observera och beskriva ett beteende eller ett skeende vet jag inte, men jag är övertygad om att det är ett stort antal.
Det är nu många år sedan jag första gången läste "Livets sju andliga lagar" av Deepak Chopra, men jag kommer fortfarande ihåg en av övningarna i boken. Deepak ger oss som läsare under kapitlet om icke-dömande uppgiften att gå ut i världen under en dag och inte döma något.
Jag minns att jag tänkte att det skulle vara busenkelt, speciellt som jag tilläts börja med bara två minuter, men även det visade sig vara mig en övermäktig uppgift. Jag kastade mig ut i världen och såg någon klädd på ett visst sätt och gjorde genast antaganden om den personen. Jag såg bete sig på ett visst sätt och tänkte genast att det där var bra, eller inte bra.
Marshall Rosenberg är i sitt Nonviolent Communication inne på liknande spår. Grundstenen i att uttrycka ärlighet är att kunna neutralt observera ett beteende och likaledes neutralt kunna beskriva det beteendet.
Betrakta följande meningar och se vilken eller vilka av dessa som du anser innehåller en dömande/utvärderande observation och vilken eller vilka som innehåller en neutral observation:
"Johan var arg på mig igår utan anledning"
"Eva bad inte om min åsikt under mötet"
"Kalle arbetar för mycket"
"Lena klagar ofta när jag pratar med henne"
Om du anser att mening nummer två, den med Eva, är en neutral observation, och övriga innehåller dömanden eller utvärderingar så har vi samma åsikt du och jag.
Kort om de övriga kan sägas att jag anser att vi inte vet om Johan verkligen var arg utan att det är en tolkning (såvida han inte sa det uttalat till oss igår), lika väl som "utan anledning" är en utvärdering. "För mycket" är också det som jag (och Marshall) en värdering eller dömande av vad som är rätt mängd arbete.
I den sista meningen anser jag "klagar" vara en utvärdering, dessutom är "ofta" ett luddigt ord som lät kan anses vara en tolkning. Den sista meningen skulle istället kunna formuleras på följande sätt för att vara en neutral observation: "Lena pratade med mig tre gånger de senaste två dagarna och varje gång pratade hon om människor som behandlade henne på sätt som hon inte tyckte om".
Så veckans tips, träna dig på att neutralt observera och kommunicera beteenden i din omgivning. Det har potentialen att göra underverk för din kommunikation och konflikthantering.
Vill du läsa mer rekommenderar jag Marshall Rosenbergs bok "Nonviolent Communication - ett språk för livet" varifrån exemplen ovan har hämtat sin inspiration.
Hej kära ledare!
Blev just inbokad som talare på SETT SYD i Malmö i oktober så om du deltar där ser jag fram emot att möta dig där :-)
Om inte, så får du hålla till godo med veckans tips som handlar om ett enda ord som kan stjälpa eller hjälpa din kommunikation.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
PS: Om du också vill boka mig som talare hittar du mer information här.
Ordet som fick henne att missa hälften av sin feedback
Klicka på bilden för att se filmen (2 min 29 sek) eller läs texten här nedanför.
Det sägs att liten tuva kan stjälpa stort lass och så tänker jag att det är inom språket och kommunikation också. Ett ord som jag särskilt vill fokusera på här är ordet "men".
"Visst jag håller med om att det är en bra sak, men..."
"Jo så kan det ju vara, men..."
Om du jämför dom två meningarna:
1. Han har potential, men är lat.
2. Han är lat, men har potential.
Utan att veta mer om dessa två män, vem av dessa skulle du välja att anställa om du behövde välja en av dem? Troligen skulle du välja nummer två.
Vi tenderar att ge mer vikt åt det som kommer efter "men".
En kvinna som jag mötte vid ett tillfälle beskrev hur hon jobbade i receptionen på en större organisation. En gång i kvartalet fick hon ett brev från ledningen med en skriftlig utvärdering gällande hur hennes och hennes kollegors arbete upplevdes. Det var i formatet av ungefär en A4-sida.
Den övre delen skrev om allt som ledningen uppskattade "det här har ni gjort bra...", "det där har fungerat över förväntan...", sen halvvägs så kom ordet "men". Och det följdes på den nedre halvan av det som ledningen inte hade uppskattat, som inte hade fungerat bra och som de önskade skulle göras annorlunda.
Kvinnan berättade att de första 2-3 gångerna de fick brevet så läste hon hela brevet. Sedan slutade hon läsa den övre halvan och hoppade istället direkt till den nedre halvan.
Så, vad kan vi göra åt det här?
Jag skulle rekommendera ett byte här. Inte alltid, ibland har ordet "men" sin plats så klart, och ibland så vinner vi mycket som ledare i vår kommunikation på att använda ordet "och" istället.
Han har potential OCH är lat.
Då ger vi båda lika tyngd, både det som kommer före och efter "och". Det ena är inte mer viktigt än det andra.
Så veckans tips, se om du kan spetsa till, förbättra, din kommunikation, genom att mellan varven byta ut "men" och sätta dit ett "och" istället.
Hej kära ledare!
En god vän till mig, Emma, gav mig ett perspektiv på att hantera de tillfällen när det känns som "det är lite mycket just nu..." i ledarskapet och livet.
Jag tror, och hoppas, att det kan vara till nytta för dig också så veckans tips handlar om att sätta en ram.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
Använd en ram för att inte bli överväldigad
Klicka på bilden för att se filmen (2 min 36 sek) eller läs texten här nedanför.
Känslan att vara överväldigad tror jag ligger som nummer två på listan över psykologiskt jobbiga, nedbrytande känslor att leva med, något slagen av oro som tar förstaplatsen.
Men när det gäller just att vara överväldigad så tror jag att många upplever det i vardagen på sina arbeten. Jag vet det från ledare jag mött runt om i världen och från min egen erfarenhet också.
Och hur lätt det är när vi hamnar i det där överväldigandet att det blir som en ond cirkel av att vi blir lite överväldigade och så förmår vi inte prioritera och så blir vi ännu mer överväldigade.
En god vän till mig, Emma som också arbetar med att stödja människor i deras utveckling, hon hjälpte mig att sätta ett perspektiv på det här som jag har tagit till mig och det handlar om att tänka sig som en ram.
Innanför den ramen finns de saker som du är villig och klarar av att göra av alla de saker du skulle kunna göra i ett projekt, på din arbetsplats eller i din grupp.
Speciellt när vi är ansvarstagande och högpresterande personer så är det lätt att vi försöker göra allt. Istället för att tänka att vissa saker hamnar utanför ramen, du får välja att ha dem utanför ramen, medveten om att att det säker kommer att göra vissa människor besvikna. För att dom önskar att du skulle ha gjort det och du kanske också önskar att du skulle ha gjort det, det vill säga allt.
Så det handlar om att vara tydlig med att "här är min ram, innanför den här ramen är de saker som jag är villig och klarar av att göra för att jag ska må bra och ta hand om min hälsa på sikt".
Sedan får vi lära oss att leva med andras reaktioner och att bemöta den reaktionen, men det betyder inte att du behöver gå in i ett överdrivet ansvarstagande och presterande. Du kan ändå lyssna på andra människors reaktion inför att du väljer att lägga vissa saker utanför ramen för att återigen prioritera din hälsa på sikt.
Så veckans tips, titta på din ram, om du är på gränsen till att känna dig överväldigad eller bara har väldigt mycket att göra, bli medveten om vad du har innanför ramen? Var går din ram någonstans för att du ska må bra på sikt?
Sedan våga sätt ramen, våga leva med reaktionerna som kommer, dina egna och andras av att vissa saker kommer att hamna utanför ramen. Det blir desto större kvalitet på det som de facto är innanför ramen, med andra ord det som är allra viktigast.
Det här med priorietering och vad som är viktigt är en historia i sig, där finns mer att säga (bland annat i Veckans Ledarskapstips #109), men ramen, den vill jag skicka med dig i det här tipset.