Hej kära ledare!
Förändringens vindar blåser i detta ledarskapstips. Vi har flyttat våra distanskurser och de har fått ett nytt hem på kurs.se.
För att fira detta får du som prenumerant eller en vän till dig 30% rabatt på kursavgiften genom att ange koden INFLYTTNINGSFEST i anmälningsformuläret (anges under Övrigt). Festen, och därmed rabatten, gäller alla kurser och pågår endast till och med fredag 20 maj kl 23:59.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
Nybliven miljardär känner sig mer isolerad än någonsin
Här har det under ett års tid funnits en filmversion av varje ledarskapstips. Under den tiden har 5% av er som konsumerar ledarskapstipsen valt att se filmen. Jag kommer framöver att återgå till endast en textversion av ledarskapstipsen, då det är merjobb med att skapa båda versionerna.
Jag kommer att då och då fortsätta uppdatera YouTube-kanalen med nya, korta filmer med olika tips så gillade du filmerna prenumerera gärna på dessa via YouTube på: https://www.youtube.com/playlist?list=PLAlbGIuiRvFPQs0rYAD7hhVhJhJXvnINX
Nyligen lyssnade på en person som berättade om en Tweet...inlägg som görs på Twitter. Just den här Tweeten ifråga var skriven av Markus "Notch" Persson som skapat spelet Minecraft som spelats av miljoner och åter miljoner användare runt om i världen.
Hösten 2014 köpte Microsoft upp Mojang, företaget bakom Minecraft, för 18 miljarder kronor och gjorde samtidigt Markus Persson till mångmiljardär. Cirka ett år senare skrev han följande inlägg på Twitter:
"Hanging out in ibiza with a bunch of friends and partying with famous people, able to do whatever I want, and I've never felt more isolated." (Källa: https://twitter.com/notch/status/637563038258868224)
Vilket fritt översatt betyder ungefär: "Hänger på Ibiza med ett gäng vänner och festar med kända människor, kan göra vad helst jag vill och har aldrig känt mig mer isolerad."
Nu känner jag inte Markus Persson så det är blir min fira tolkning av hans tweet och av det person som berättade för mig om detta sa, men det fick mig att bli påmind om vad vi verkligen söker här i livet. Vad som verkligen gör oss lyckliga.
Vi har i tidigare ledarskapstips konstaterat att det vi söker i livet lämpligen delas upp i medel och mål. Att förvirra dessa två kan leda till existensiell misär i olika former. Ett exempel är att vi går och drömmer om en ny bil (medel) för vi tror att det kommer att få oss att känna på ett visst sätt (mål) när vi har just den bilen.
Lätt hänt att vi då får för oss att bilen är målet och glömmer bort, eller inte inser, att det är en viss känsla vi är ute efter egentligen. När vi sedan köpt bilen blir det lätt en tomhet efter ett tag, var det inte mer än så här?
Om vi istället hade insett att det var känslan av frihet som var målet, eller kanske skönhet eller överflöd, så hade vi också insett att det fanns flera olika medel för att uppnå det målet. Att köpet av en bil är ett av de sätten men att det finns flera, billigare och snabbare sätt att regelbundet uppleva till exempel känslan av överflöd.
Någon, tror det var en av mina lärare, Anthony Robbins, har sagt att kvaliteten på våra liv avgörs av kvaliteten på de känslor vi regelbundet upplever. Upplev skitkänslor regelbundet = skitliv. Upplev härliga känslor regelbundet = härligt liv.
Läste också en historia om en kvinna som jämt var lycklig och som fick hennes omgivning att undra hur hon alltid kunde verka så uppåt och glad. När de till slut på hennes äldre dagar frågade henne om hur det kom sig svarade hon att hennes egen mormor en gång delade en hemlighet med henne som var avgörande för ett lyckligt liv. Vad hennes mormor sa? "Glöm aldrig bort att du är behövd. Alla människor, oavsett hur framgångsrika, stora eller små, har behov av dig."
Så om Minecrafts grundare blandade ihop medel och mål, eller glömde bort att han var behövd, det låter jag vara osagt i bristen på personlig relation till honom. Tweeten påminner dock om veckans tips som blir att komma ihåg att det bli medveten om vilken känsla det är du vill åt och att alltid komma ihåg att du är behövd.
Hej kära ledare!
Har tillbringat helgen i de västmanländska skogarna och sovit i vindskydd. Fantastiskt vilken källa till välmående som närhet till naturen kan vara.
Det är dock ämnet för ett annat ledarskapstips :-) Denna gång avhandlar vi det som irriterar oss hon andra människor och hur det kan bli en av våra största gåvor.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
Hur personen som irriterade mig gav mig en viktig gåva
Jag har fått berättat för mig om ett synsätt som sägs härstamma från de nordamerikanska indianerna. När de satt i sin tipi runt elden så menade de att det som irriterade dig hos personen på andra sidan cirkeln var något som du behövde jobba med hos dig själv.
Av egen erfarenhet har jag upplevt hur sådant som irriterat mig hos medarbetare, vänner eller min äkta hälft, med lite av klosskapens distans har visat sig vara något som mycket riktigt sa mer om mig än om den personen.
Till exempel en person där jag brände stora mängder energi på att irritera mig på dennes snabba skiftningar från att göra eller tänka en sak till att göra eller tänka på en helt annan sak. Jag upplevde personen som en vindflöjel som inte gick att lita på och som man aldrig visste var man hade.
När jag fick lite distans till det hela och ägnade det hela lite reflektion så insåg jag att något som ställde till det i mitt liv med jämna mellanrum var min brist på flexibilitet. Ibland var jag för fast i mitt sätt att göra en sak eller fast i ett spår jag slagit inpå så till den grad av livet blev tråkigt och förutsägbart. Efter en tid kunde jag se min upplevelse av den andra personens snabba skiftningar som en gåva, något som förbättrade min livskvalitet när jag tillät mig själv att vara mer flexibel.
Vid ett annat tillfälle coachade jag en kvinna som storligen irriterade sig på en medarbetare. Hon sa att hon inte längre ville jobba med medarbetaren då han, för det var en han i det fallet, var kall, skarp och hade alldeles för stor integritet.
Med lite perspektiv på det hela så kunde hon se att hans gåva till henne var just den tydligheten och gränssättningen. Hon var själv en person som ofta tog på sig för mycket och hade svårt att säga nej. Genom att se dynamiken i deras arbetsrelation på detta annorlunda sätt började hon ha mer energi själv när hon blev bättre på att sätta gränser och hon kunde också uppskatta sin medarbetare på ett helt annat sätt. När jag talade med henne ett halvår senare så sa hon att det var den bästa medarbetaren hon hade haft.
Så veckans tips, tänk på en person som irriterar dig. Specifikt ett beteende hos personen som irriterar dig.
Fråga sedan dig själv; om den här personen hade en gåva till mig, vad skulle det kunna vara?
Möjligheten att spegla oss i varandra är en av mänsklighetens stora utmaningar och samtidigt en av våra största förmåner.
Hej kära ledare!
Medan solen skiner allt mer varm ute tillbringar jag min tid i inspelningsstudion för att färdigställa en ny distanskurs. Hoppas kunna meddela att den är klar de närmaste veckorna :-)
Hösten börjar nu boka upp, vilket är trevligt, föra att boka en föreläsning med mig gå till http://www.altaleda.se/foerelaesningar/
Varma hälsningar,
Markus Amanto
Den sista bilden på näthinnan
Hej kära ledare!
Hade i förra veckan förmånen att arbeta med Giraffspråket, eller Nonviolent Communication som det också är känt som, tillsammans med en grupp människor. Kul eftersom det ett tag sedan sist med just det temat. Om ett par veckor är det dags igen att hålla en heldagsutbildning med samma tema.
Du har väl inte missat Marshall Rosenberg om Giraffspråket på YouTube?
Vill du boka en föreläsning med mig på det temat eller annan inriktning kopplat till ledarskap och grupper, hör av dig!
Varma hälsningar,
Markus Amanto
Vägen till framgång - kämpa, söka eller släppa?
Ibland när vi kört fast i livet eller jobbprojektet, när vi känner att vi står och stampar eller att ett problem i storlek med Mount Everest står i vår väg och bara vägrar ge med sig en ynka centimeter, då finns det tre vägar du kan välja.
Egentligen finns det väl fyra vid närmare eftertanke, om vi också räknar in att gå in i någon form av självskapat palt-koma där du väljer att låtsas om att problemet inte finns och helt enkelt sysselsätter dig med något annat istället. Eller ser ut att vara upptagen varje gång chefen kommer förbi medan din viktigaste uppgift på jobbet helt plötsligt blivit att vässa pennor eller att slösurfa på någon sajt som känns tillräckligt respektabel för att du ska motivera ditt besök ifall någon skulle se dig.
Om vi bortser från den vägen, så finns det tre.
För det första, att kämpa.
Här tar du i för kung och fosterland, fungerar det inte på det ena sättet så provar du nästa. Du svettas på, antingen bildligt talat eller de facto fysiskt. Du tar till dig citat som Anthony Robbins “det finns alltid en väg” och gör det till ditt motto så till vida att du med stor övertygelse intalar dig själv att aldrig ge upp, oavsett hur tjock stenmuren du ska igenom känns.
För det andra, att söka.
Du blir en sökare, du söker efter svaret på vad som ska få dig att fungera effektivare eller mer harmoniskt. Du läser böcker, går kurser, söker nya sinnestillstånd, allt utan kämparens svettdroppar, men istället med sökarens envetna mantra att “den som söker skall finna”.
För det tredje, att släppa.
Detta tror jag ofta är den minst använda vägen och kanske också den mest underskattade. Här handlar det inte om att domna bort i det tidigare paltkomat utan om att antingen ge upp fulltständigt ibland kommer svaret tätt efter vår kapitulation eller att se oss medvetet omkring och meditera över vad är det egentligen jag behöver släppa taget om? Vilken gammal sanning, vilken kär mental ägodel eller inställning till mitt problem är det jag behöver helhjärtat släppa taget om?
Medan kämparen och sökaren är mer aktiva utåt sett så är släpparen finess att våga vara i nuet och att våga ta farväl. Det är svårt att resa när lasten är för tung.
Alla tre, kämparen, sökaren och släpparen kan ju anlända vid sina stora eller små drömmars mål förr eller senare, men den veckas tips blir att prova släpparens väg nästa gång. Ställ dig själv frågan, vad behöver jag släppa taget om - här och nu?
Hej kära ledare!
Precis som Robert Fulghum konstaterade gällande att vi lär oss det som är viktigt att veta om livet redan i förskolan så är min barn för min del en stor källa till lärdomar om både liv och ledarskap.
Därför tar veckans tips sin ansats från ett parti av kortspelet "Finns i sjön", som dessutom utfördes med öppna kort :-)
Varma hälsningar,
Markus Amanto
När en fyra blir mer värd än ett ess och hur du undviker rådjursfällan
För en tid sedan satt jag vid köksbordet och spelade kort med våra barn. Vi spelade “Finns i sjön” för dig som är oinvigd i det kortspels ädla konst, går ut på att samla på sig fyra av samma, fyra tvåor, fyra knektar, fyra ess och så vidare. Detta görs genom att man när man har till exempel en nia på handen kan be de andra spelarna om “alla dina nior” som då måste överlämnas till den som frågar.
Om den man frågar inte har några nior blir svaret “finns i sjön” och så får man fiska bland korten som med valörsidan neråt på bordet.
Finns i sjön spelas som så många andra kortspel, om inte alla, med dolda kort, det vill säga man håller sina kort för sig själva. Fast våra barn och särskilt vår son är mycket förtjusta att spela med öppna kort vilket förvandlar spelet till något annat, men ändock en god stund familjeunderhållning om man som jag är lagt åt det lättroade hållet när det är sällskapet som räknas.
Nåväl, till saken efter denna utläggning om kortspelsregler.
Vi spelade med öppna kort, vilket gör att du ser om din granne har en nia och då såklart frågar just honom eller henne om den nian när du själv har en nia. I den spelomgång som var inspirationen till denna veckas tips så fiskade vår dotter upp ett ess ur sjön och vår son blev alldeles till sig och släppte fram ett begeistrat “yes” då han själv hade ess och när det skulle bli hans tur efter mig så skulle han kunna be om vår dotters ess och utöka sin samling av ess till två sådana.
Medan jag spelade min tur fortsatte han med full iver stirra på dotterns ess och han missade då fullständigt att jag fick upp en fyra av vilka han hade tre stycken, trots jag i enlighet med våra spelregler var tvungen att lägga fyran helt öppet och synligt framför mig. När det väl blev hans tur frågade han om dotterns ess och utökade då till sin stora glädje sin samling av ess till två, men han missade sedan fullständigt att fråga om min fyra.
När turen återkom till mig så frågade jag sonika om hans fyror, varpå jag fick alla tre fyror han hade och därmed en komplett samling av fyra fyror, vilket ger poäng i spelet. Till saken hör att jag redan då var på väg att förlora stort mot både son och dotter, men det hör inte till den poängen jag vill lyfta fram denna vecka.
Poängen, för att nu äntligen komma till den, tänker jag är att fråga dom vilka dina ess i tillvaron är? Vilka är de sakerna som du blir så fast i ditt fokus på, likt ett rådjur stirrande storögt rätt in lyktorna på den annalkande bilen? Vilka är essen, de förväntningar, mål eller önskningar som du blir så bländad av att du missar de större möjligheterna alldeles intill?
Ibland blir våra liv som flugan som förgäves åter och åter flyger med huvudet först in i fönsterrutan utan att uppmärksamma att altandörren står vidöppen bara ett par meter bort. Jag minns för egen del goda affärsmöjligheter som jag inte såg förrän jag tog ett steg tillbaka och andades djupt, för att jag hade blivit för fäst vid vad jag trodde var rätt väg att gå. Jag minns steg i min egen utveckling som ledare och människa som tog längre än de behövt för att jag stirrade mig för blind på en till synes häftig, cool väg framåt.
Så veckans tips, fråga dig själv om du har några ess i ditt liv, i din vardag, i din ledargärning som du fastnat så till den grad att du förlorat perspektivet, vidsyntheten och varseblivningen. När du identifierat essen, ta ett steg tillbaka tillsammans med ett djupt andetag och se om du kan se den där fyran som tar dig enklare och snabbare dit du vill.