Hej kära ledare!
Idag blir det ingen film, medan jag skriver detta sitter jag på ett SAS-flyg (smygreklam...) på väg till Detroit för att hålla utbildning kommande vecka.
Du får därför nöja dig med det skriva ordet denna gång så hoppas jag du upplever ett överflöd av värde i denna veckas tips ;-)
Varma hälsningar,
Markus Amanto
Bygger du ditt ledarskap på brist eller på överflöd?
Varför hamnar vi i ett brist-tänk?
Jag tro att olika psykologiska fenomen (vår historia etc) gör att vi hamnar i fokus på brist, vilket sedan i sin tur leder till att vi mår sämre och stressar mer i rädslan för att den upplevda, eller ibland inbillade, bristen ska bli verklig brist.
Matsituationen i världen kan användas för illustrera dynamiken i brist (och överflöd). Så vitt jag har förstått finns det mat nog att mätta alla i världen idag, men problemet är att delar av världen har massor av mat medan andra har lite eller inget.
Varför delar inte de med massor av mat med sig? Det kan såklart finnas olika logistiska svar på detta (eller ursäkter...) men jag tror den bakomliggande orsaken är ett fokus på brist - om jag ger bort det här kommer det inte finnas nog för att jag och mina nära ska ha nog.
På liknande sätt på jobbet, när vi konkurrerar internt mellan olika team eller avdelningar så tror jag vi fastnat i fokus på brist, vi tror att om jag delar med mig av den här kunskapen eller de här resurserna så kommer jag att hamna i brist - inte få vad jag behöver.
Visst finns det situationer i världen där människor upplever verklig brist, som i matexemplet ovan, men huruvida vi ser på det problemet från ett perspektiv baserat på brist eller på överflöd kommer att göra stor skillnad för hur, och om, vi tar oss an problemet.
Så hur kan vi skapa mer upplevd överflöd?
Jag kommer på två sätt här som också blir veckans tips, du kan säkert hitta fler.
För det första kan vi ge, av våra pengar, av vår tid, av vår kärlek, utan att förvänta oss något i retur. När vi gör det med glädje och tacksamhet så säger vi till hela vår varelse och till universum att vi tror att det finns mer än nog.
För det andra, kan vi ta kommandot över vår inre röst. Den där rösten inom oss som ibland säger stödjande saker till oss själva och som ibland istället hamnar i att säga mindre stödjande saker som att "vem tror jag att jag är", "inte kan väl jag klara det där" eller "varför skulle lilla jag göra någon skillnad". Istället kan vi säga till oss själva "jag är tillräckligt".
Nästa gång du hamnar i stress, rädsla eller ett allmänt bristtänk, prova att säga det till dig själv; "jag är tillräckligt", flera gånger. Första gången jag själv fick det tipset tyckte jag det lät lite flummigt att säga det, men har insett att det kan ha en väldigt lugnande inverkan på hela mig om jag säger det till mig själv för mitt inre.
Så veckans tips summerat; mota den upplevda bristen i dörren och våga stå för överflöd i ditt ledarskap.
Hej kära ledare!
Nu är jag tillbaka efter en lärorik vecka i Kina. Minnet av fantastiska människor, härliga erfarenheter och nya lärdomar har jag med i bagaget.
Just nya lärdomar är temat för denna veckas ledarskapstips. Baserat på ett samtal om vad som är en av de viktigaste egenskaperna för en framgångsrik ledare.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
Blir framgångsrika ledare någonsin fullärda?
Klicka på bilden för att se filmen (2 min 50 sek) eller läs texten här nedanför.
I förra veckan hade jag förmånen att tillbringa tre dagar tillsammans med en grupp asiater i Kina som jag höll ledarskapskurs för. Eller heller kurs FÖR är nog fel ord, jag höll nog mer kurs MED dom. Dels bidrog dom mycket aktivt till kursens lärdomar och jag lärde mig mycket av dem också.
När jag så här i efterhand funderade på några av veckans huvudsakliga kvaliteter så är nyfikenhet en av de saker som står ut. Intresset att utforska, att upptäcka och att lära sig. Vid ett senare samtal med en annan person med lång erfarenhet av olika organisationer, så enades vi om att en gemensamma nämnare för framgångsrika ledare är just inställningen att hela tiden lära sig nya saker.
När vi är ledare som vill lära oss som är nyfikna, så stöder vi vår egen utveckling som ledare, men vi stöder också våra medarbetare och organisationen att bli en lärande organisation.
Jag har i tidigare nämnt ett viktigt streck här i livet. Ovanför strecket finns lärande och under strecket finns skuldbeläggande. När jag vi hamnar i svåra eller utmanade situationer, motgångar, så tenderar vi att fokusera antingen ovanför strecket eller under det.
Om du som ledare har ett lärande förhållningsätt i vardagen så ökar chansen att du och dina kollegor väljer att fokusera ovanför strecket när ni möter motgångar och misstag. Organisationer som lägger fokus under strecket, på skuldbeläggande, tenderar att främja skam inom organisationen, vilket är nära besläktat med skuld, som i sin tur lägger ett bastant lock på både kreativitet och energi.
Så det är med stor glädje jag kan rapportera att mina kursdeltagare förra veckan visade en stor nyfikenhet, de var vetgiriga och villiga att utvecklas.
När vi tror att vi som ledare är fullärda så blir vi lätt statiska och kraftigt begränsade.
Minns historien om mannen som reste halvvägs över jordklotet för att möta en äldre, vis kvinna som han hört talas om. Mannen kände att det saknades något i hans liv, bland annat energi och livsglädje. Han hoppades att kvinnan skulle hjälpa honom att få nya perspektiv på sitt liv.
Väl framme hos den visa kvinnan frågade hon honom om han ville ha en kopp te. Han tackade ja och hon började hälla upp i hans kopp. Koppen blev fullare och fullare och mannen undrade för sig själv om hon inte skulle sluta hälla snart. Det gjorde hon dock inte utan till mannens stora förvåning, och förfäran, fortsatte hon att hälla även efter att teet flödade över kanten tills bordet var helt blött.
"Vad i hela friden gör du?" undrade mannen, "ser du inte att koppen här full?".
Varpå kvinnan svarade: "Du kommer hit och vill att jag ska lära dig nya saker, men hur kan jag göra det när din kopp redan är full? Då får det inte plats något mer."
Så veckans tips, se till att det alltid finns plats för mer lärande i din kopp. Antingen töm ut något av det gamla eller se till att skaffa en större kopp :-) Lärande ledare skapar lärande organisationer.
Hej kära ledare!
Jag hoppas detta finner dig väl. Nu är jag tillbaka framför kameran och vid tangentbordet efter ledigheter med familjen och kurshållande både i Kina och Eskilstuna :-)
Veckans tips handlar om en insikt jag fick relaterat till min meditation, hur viktigt växande är för vår självkänsla och hur lätt vi missar den goda känslan som kommer av detta växande som ledare och människor.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
Referenspunkter i din utveckling som ledare
Klicka på bilden för att se filmen (3 min 38 sek) eller läs texten här nedanför.
Växande är i mångt och mycket ett mänskligt behov.
Och som vi konstaterat i tidigare ledarskapstips, det som inte växer, det där så sakteliga. Det finns inget nolläge.
Om växandet då är så viktigt för oss, hur vet vi att vi växer?
Som svar på denna något banala fråga tänker jag att det handlar om referenspunkter längs vägen. Vi kan jämföra en gammal referenspunkt med hur det är idag och så kan vi avgöra om och hur vi vuxit som ledare och som människor.
Samma sak om vi orienterar ute i naturen så behöver vi kartan som referenspunkt för att kunna använda kompassen, om vi nu inte är mer modernt högteknologiska och använder GPS istället.
Det som kan hända dock och som kanske gör att vi inte känner oss lika välmående, inte lika fyllda av en god självkänsla, det är när vi känner att den här tillväxten har mattats av.
Till exempel, jag började meditera efter att ha funderat på att börja göra det i flera års tid. I början var det en sådan jättekick. Bara tre minuters meditation om dagen gjorde jätteskillnad. Jag märkte hur mitt humör blev jämnare, jag var mindre stressad, hade färre utbrott och kände mig allmänt lyckligare, för jag hade nyliga referenspunkter att jämföra med då det inte hade varit så bra. Då jag hade haft ojämnt humör, varit stressad ofta och så vidare.
Sedan ökade jag på meditationen till sju, elva och tjugo minuter om dagen och mådde prima.
Efter något år eller två av kontinuerlig meditation så kände jag att jag inte fick samma kick längre av meditationen. Jag tyckte inte det gjorde samma skillnad längre. Sen insåg jag att jag fortfarande är på den nya nivån av välmående, att jag fortsätter att växa genom min meditation, även om det kanske inte går lika snabbt som det gjorde i början.
Men det stora problemet var att jag hade uppdaterat kartan till nya referenspunkter. Så dom nya referenspunkterna, den nya kartan, det var ett mer harmoniskt tillstånd.Det gjorde att dom framsteg jag nu gjorde värderades mot dom nya referenspunkterna vilket gjorde att framstegen inte kändes lika stora.
Så nyckeln till att uppskatta vårt växande, att veta att vi faktiskt växer och fortsätta vara inspirerade av detta växande, är att ta nytta av gamla referenspunkter.
Hur kan vi göra det? Jag kan komma på två sätt på rak arm.
För det första, för en journal. Så du kan gå tillbaka och se hur det var tidigare, hur såg du på världen? Hur förhöll du dig till ditt ledarskap? Hur tänkte du? Vad var dina huvudsakliga utmaningar och problem?
Jämför med dagsläget så blir det lättare att se hur mycket du vuxit på vägen, vilket du förhoppningsvis gjort. Har du inte gjort det så kan det bli en extra spark i ändalykten att återuppväcka din utveckling.
Det andra sättet är att använda din omgivning, andra människor som har sett dig genom månaderna och åren. Som du kan fråga, vad ser du för skillnad, hur var jag egentligen för två eller tre år sedan?
Jag fick ett mail från en tidigare kursdeltagare som sa just att han kunde se sin egen utveckling sedan kursen genom att lyssna på sina medarbetare, genom att spegla sig i deras feedback. Han kunde då inse hur mycket han förändrats trots att han inte märkte det så mycket själv längre med sina nya referenspunkter.
Så, för det första, se till att växa! Det är med stor sannolikhet ett av de viktigaste mänskliga behoven då vi kommer ovanför de basala behoven såsom sömn, mat, trygghet.
Se sedan till att skapa stödjande referenspunkter så du kan se till att uppskatta ditt eget växande genom till exempel att föra journal eller med hjälp av människor omkring dig som kan ge dig feedback på just ditt växande.
Hej kära ledare!
Tack till er alla som skickade in härliga bidrag till vår jultävling. Det blev ett svårt uppdrag för vår jury, men till sist enades vi om tre bidrag insända av Rolf Prag, Henrietta Karlsson och Ulrika Såders som vinnare och de får vår distanskurs Fördjupat ledarskap som julgåva. Jag återkommer i början av nästa år med en sida där vi publicerar ett urval av alla de (många) tänkvärda bidrag ni skickade in.
Veckans tips baseras på en egen erfarenhet kopplat till viktminskning och vad jag lärde mig från det om hur vi skapar vår verklighet.
Jag tar julledigt med familjen från och med nästa vecka så räkna med nästa ledarskapstips i mitten på januari. Önskar dig allt gott så länge!
Varma hälsningar,
Markus Amanto
Hur du skapar din egen verklighet
Klicka på bilden för att se filmen (3 min 39 sek) eller läs texten här nedanför.
Ibland skapar vi en definition av vad som är möjligt och så blir det vår verklighet.
Jag jobbade under flera års tid med min vikt. När jag studerade till idrottslärare för vad som känns som en herrans massa år sedan så vägde jag 79 kilo och kände mig, som jag minns det, i god form, vältrimmad och med mycket energi.
Så 79 kilo var den där drömbilden, kommer jag dit så kommer jag att känna mig sådär som jag minns att jag kände mig då, lätt i kroppen och full av energi.
Jag jobbade med mina kilon, men låg så där runt 82 kilo, ibland ner till 81 kilo, ibland upp till 83 kilo. Jag hade den där bilden av att 79 var mitt mål och jag ansträngde mig på olika sätt för att komma dit. Ibland lyckades jag ta mig ner till 80 kilo och kanske för någon kort dag eller två vara nere på 79,9 kilo, men ganska snart så studsade jag tillbaka upp till 81 eller 82 kilo.
Sen en dag slog det mig att jag skulle kolla vad jag skulle väga enligt BMI (Body Mass Index), någon slags normalvikt för min längd, 180 cm. Det visade sig att det fanns ett spann för normalvikt och mitt i det spannet fanns 76,5 kilo.
Så jag tänkte "vad skulle hända om jag vägde 76,5 kilo"? Nyfiken som jag är så ville jag dit för att se hur jag skulle komma att känna mig då? Skulle jag känna mig alldeles klen och spinkig eller vad kommer att hända.
Sagt och gjort, jag satte 76,5 kilo som mål, gjorde en plan som jag tydligt jobbade efter och jag följde upp genom att skaffa en app där jag matade in min vikt varje för att kunna följa, utvärdera och vid behov korrigera mina ansträngningar.
Jag tror för övrigt att det är några nycklar till god målsättning, sätta ett tydligt mål, konkret plan och kontinuerlig utvärdering för eventuella korrigeringar.
Vad som hände var att inom inte alltför länge, cirka en månad, så nådde jag 76,5 kilo och det utan vad som kändes som någon större ansträngning eller späkning.
Jag firade såklart framgången. Sedan har jag inte varit kvar på 76,5 kilo, men och det är ett stort MEN, det intressanta för dagens tips är att idag så ligger jag på cirka 78 kilo och nästan hur mycket jag än äter (en sanning med viss modifikation...) och tränar som jag gör, så ligger jag bekvämt på 78 kilo utan att späka mig på något sätt.
När vågen visar 79 kilo numera så är det istället en varning om att jag är på väg att väga "för mycket". Så det som tidigare var min drömvikt att nå ner till, min drömbild, det är idag min varningsklocka om att jag är på väg mot "övervikt". 78 kilo har blivit min nya standard, tidigare var 81-82 kilo min standard.
Så vad har det här med ledarskap att göra?
Jag tänker som jag skrev tidigare att ibland definierar vi vad som är möjligt och så blir det vår verklighet. Någon har sagt att vi skapar vår verklighet två gånger, en gång i vårt huvud och en gång i den fysiska världen.
Ibland när vi jobbar mot ett mål och inte riktigt kommer dit, så kanske vi behöver ta ett helt nytt perspektiv. Att tänka "om allt vore möjligt", var skulle jag vilja vara då? Sen sätta ett mål som är mer utmanande eller i en helt annan härad eller verklighet än den vi har idag.
Vad som kan ske då, och som är min erfarenhet i det här viktexemplet, är att vi omdefinierar vår verklighet. Vi skapar en helt ny verklighet och en helt ny standard i våra liv.
Så mitt ledarskapstips denna gång, ta en funderare på vad du kanske har definierat som kan ha blivit en begränsning? Vad skulle du kunna omdefiniera för att skapa en ny verklighet, nya möjligheter? Och kanske rätt ansträngningslöst nå det som du verkligen vill nå?
Hej kära ledare!
Tack alla som skickat in bidrag till förra veckans jultävling. Jag återkommer med resultat när jag konsulterat min kollega :-)
Denna veckas tips blev inspirerat av ett samtal i samband med förra veckans ledarskapskurs i Tyskland och handlar om kommunikation och om att få det vi vill ha.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
Hur du förbättrar din kommunikation och ser över dina försvar
Klicka på bilden för att se filmen (3 min 25 sek) eller läs texten här nedanför.
Denna veckas ledarskapstips blir två stycken tips i ett. För en tid sedan pratade jag med en bekant om fördelen med att som grupp sitta i en cirkel i samband med möten, helst utan några bord emellan. Det passar kanske inte alla möten, men vi var rörande överens om att det i vår erfarenhet både underlättar kommunikation då man ser hela personen samtidigt som det minskar aggressioner.
På temat aggressioner berättade min bekant om en kvinna som jobbade i en reception. När det kom in någon arg eller upprörd person, till exempel en kund, i receptionen så hade hon för vana att gå runt sin receptionsdisk och ut till personen i fråga. Hon sa att det gjorde att deras aggression rann av dem och de slutade vara arga.
Precis som cirkelformen blir slutsatsen att när vi uppnår kontakt, när vi ser hela varandra så minskar aggressionen. Så ena halvan av veckans tips blir att använda miljön, det fysiska rummet till att stödja kommunikationen och minska aggressionerna.
Det som slog mig när min bekant berättade om denna kvinna var att jag tyckte att kvinnan var modig. Jag tänker att det hade varit lätt att gömma sig bakom receptionsdisken som ett slags försvar mot ilskan som bolmade ur den andra personen.
Så slog det mig att det som kunde varit ett skydd såg kvinnan som ett hinder och valde att ta sig runt det hindret för att uppnå det hon ville. Kanske är det så för oss också ibland, att det vi tror är ett försvar och skydd för oss i själva verket är det som hindrar oss från att skapa kontakt eller att få det vi verkligen vill ha.
Jag tänker på en annan historia jag hörde om en grupp japanska soldater som under ett av världskrigen fick i uppdrag att skydda en avlägsen ö. Flera år efter krigets slut när en grupp turister närmade sig ön blev de beskjutna. Det visade sig vara soldaterna som inte fått besked om att kriget var slut och troget fortsatte försvara ön.
Ibland tänker jag att det blir så för oss också, vi skapar ett försvar för att skydda oss i en viss situation och sedan lämnar vi det försvaret på plats även fast vi kanske senare inte behöver det längre när vi är äldre, modigare eller klokare. Så är det där och hindrar oss istället.
Det härliga i historien med japanerna som jag förstått det var att man inte gömde undan dessa soldater och skämdes för hela historien utan vid hemkomsten till Japan firades de som hjältar och avtackades med en stor parad för trogen tjänst.
Detsamma kan vi välja att göra med en del av våra försvar. Tack dem för trogen tjänst och sedan välja att öppna för nya möjligheter.
Så andra halvan av tipset blir att reflektera över vilka försvar du lämnat på autopilot och som i dag hindrar dig från att få det du verkligen vill ha?