Hej kära ledare!
En suck av lättnad från en man i omklädningsrummet på gymmet där jag tränar blev inspirationen till veckans ledarskapstips.
Ett kärt ämne, och ständigt efterfrågat ämne bland de chefer och ledare jag möter, hur får jag till motivationen - både egna andras. Du hittar två definierade problem gällande motivation och deras lösning längre ned...
Varma hälsningar,
Markus Amanto
PS: Distanskursen Leda sig själv handlar om att motivera och leda dig själv. Ange koden PROBLEMHANTERING så får du 25% rabatt på kursen (gäller t o m 28 februari 2015).
Varför det går åt skogen med motivationen och hur du förebygger det
I morse när jag tränade på det lokala gymmet så var det en man i omklädningsrummet som sa: "Det verkar som den värsta hysterin har lagt sig nu, så det är lugnt och skönt här igen". Detta med referens till att det nu i början av februari var färre människor på gymmet än direkt efter nyår.
Det fick mig att återbesöka ett kärt ämne, hur kommer det sig att motivationen försvinner för ett flertal människor. För det är inte första året detta sker, jag har tränat på samma gym i snart 10 år (vanans makt, men det är en annan historia - ett annat ledarskapstips...) och det är samma sak varje år.
Direkt efter nyårslöftena får jag använda skohorn för att klämma mig ibland alla ivriga motionärer och sedan några veckor senare är det jag och veteranerna kvar, med undantag av några nykomlingar som fått motivationen att räcka förbi semmeltisdagen (även känd som Fettisdagen - infaller för övrigt 17 februari i år).
Så vad är det som gör att motivationen ibland (läs; ofta) försvinner. Först tar vi vad jag tror är de två huvudsakliga problemen och sedan mitt förslag på lösning/ar.
Problemen först:
- Vi skapar inte en tillräckligt stark hävstång
- Vi glömmer bort att påminna oss själva om hävstången
Vad gäller det första problemet lär vår gode grek Arkimedes ha sagt "ge mig en hävstång lång nog och en ledpunkt att placera den på, så kommer jag att flytta på jorden". Så A och O i motivation som jag ser det är att skapa den tillräckligt långa, tillräckligt starka hävstången.
Jag har lyssnat på otaliga människor som varit framgångsrika inom olika områden som säger att vad du ska göra är totalt och ytterligt sekundärt, varför du ska göra det är det som gör skillnaden. Med andra ord, fundera inte så mycket på HUR något ska ske utan se till att på djupet vet VARFÖR det ska ske.
Ett av mina favoritsätt att skapa hävstång är att använda dynamiken mellan obehag och välbehag för att motivera mig själv och andra. Det handlar kortfattat om att klargöra och internalisera (göra levande inom dig själv) allt obehag det kommer att innebära på kort och framförallt lång sikt att fortsätta som du gör nu. Sedan att göra detsamma med allt välbehag det kommer att innebära att göra den varaktiga förändringen.
Du kan läsa mer om detta tillvägagångssätt i vår kostnadsfria Guide till motivation.
Gällande det andra problemet tror jag att vi ibland är uppriktigt kassa på att skapa strukturerna som stödjer förändringen, våra nya vanor, våra nya mål. Det kan vara allt från påminnelser som poppar upp i mobilen till att klistra upp sitt VARFÖR på en färggladd plansch där du ser den varje dag.
Påminnelse och strukturerellt stöd är A och O när vardagen kallar. För att underlätta för oss själva behöver vi skapa formen (verkligheten) som stödjer det formlösa (intentionen).
Hej kära ledare!
En ung man tyngd av livets problem fick av en äldre kvinna höra om en plats där inga människor hade problem och han bad kvinnan att genast visa honom dit.
Hon tog då med honom till en kyrkogård.
Problem, stora som små, har en förmåga att vara en del av livet och hur vi förhåller oss till dem tror jag är i stora delar avgörande för vår livskvalitet. Därför handlar detta ledarskapstips om just problem.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
PS: Om du eller en vän anger koden PROBLEMHANTERING så får ni 25% rabatt på vår distanskurs Leda sig själv (gäller t o m 28 februari 2015)
Hur du förhåller dig till dina problem
"Våra problem verkar större när vi fokuserar för mycket på oss själva" (Okänd)
Genom åren av utbildningar, böcker och människor som jag lärt mig av, så har jag stött på variationer av ovanstående citat. När vi hamnar i ett överdrivet fokus på oss själva så tenderar våra problem att torna upp sig och verka större än vad de är.
När du tycker att du har en tung period på jobbet med många problem, så har jag funnit att den bästa medicinen är att fokusera på andra människor. En av mina lärare, Anthony Robbins, har sagt att det finns tre nivåer i en relation.
-
Jag fokuserar på att uppfylla mina egna behov
-
Byteshandel - om du uppfyller ett av mina behov så uppfyller jag ett av dina
-
Jag fokuserar på att uppfylla dina behov (vilket införstått betyder att jag först måste lista ut dem)
Utan tvekan så har både han och jag funnit att de mest välmående relationerna, med de lyckligaste människorna finns på nivå tre.
Inom NLP (NeuroLinguistisk Programmering) tror jag att man skulle säga att när vi fokuserar enbart på våra egna så är vi "associerade" med dem, mitt i smeten så att säga.
När vi väljer att fokusera på något annat, som andra människor, så blir vi "dissocierade" från smeten, det vill säga vi kan se den bättre för vad en verkligen är - vi får perspektiv och större valfrihet.
Att du väljer att fokusera på att hjälpa andra människor med deras problem, kommer det att betyda att dina egna problem försvinner? Nej, det är inte min erfarenhet.
Däremot är jag ständigt fascinerad över hur det får mina problem som nyss verkade vara av storleken bergsmassiv, helt plötsligt ter sig som en betydligt mer lätthanterlig stenbumling.
Så när du sitter där på kontoret, eller var du nu sitter eller står, och tycker att dina problem väger tungt, och kanske överväldigande, på dina axlar, gå ut i världen (läs; kontoret...) och se dig omkring. Vilka andra människor med problem kan du hjälpa idag?
Hej kära ledare!
Denna vecka kommer ledarskapstipset onsdag morgon istället för tisdag morgon på grund av att jag var på begravning i måndags så det blev inget ledarskapstips skrivet då.
Jag fortsätter på den inslagna linjen med att dela med mig av mina favoritcitat och hur jag tänker att du kan använda dessa i ditt ledarskap.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
Det finns bara två saker vi måste göra här i livet
"Rädslan för att dö hindrar oss inte från att dö, den hindrar oss bara från att leva" (Okänd)
I och med att jag just i måndags var på begravning så känns det naturligt att denna vecka skriva om ett av våra två måsten här i livet.
Ibland känner vi oss överrösta med måsten här i livet, men som någon sa till mig en gång så finns det bara två verkliga måsten här i livet; vi måste välja och vi måste dö (i alla fall så långt som vetenskapen kommit idag...).
En av mina goda vänner, Bosse, sa också att vi måste förstå döden för att kunna förstå livet. Därför tänker jag att det som ledare är viktigt att ha en aktiv relation till döden. Med det menar jag inte bara döden som ett slut på livet, utan även andra slut, så som slutet på en relation, ett projekt eller en anställning.
Som citatet ovan antyder så tror jag att rädslan för att någonting ska ta slut inte hindrar det från att ta slut, det hindrar det bara från att börja. Om vi till exempel har en rädsla för att en relation ska ta slut, så hindrar det oftast den inte från att ta slut, utan det hindrar oss bara från att ge oss hän till fullo i relationen vilket då också innebär att den aldrig börjar på fullaste vis.
Jag märker också hur det varje gång en vän eller anhörig dör i min omgivning, blir en viktig påminnelse om att ta tillvara livets under. Det blir som en spark i baken att njuta av de där stunderna som så många inspirerande texter handlar om, att stanna upp och njuta av blommornas doft vid sidan av vägen, att ta sig tid att bara vara, att skapa utrymme för att göra en positiv inverkan på andra människors liv.
Så en aktiv relation till död, en levande relation till avslut, tror jag skapar en ledare som lever mer, som njuter mer, är mer i stunden och får bättre saker gjorda.
Hej kära ledare!
Väskorna är packade, om några timmar åker jag till Arlanda för en tur till Norge där jag ska hålla ledarskapskurs i dagarna två.
Blir för övrigt körd till flygplatsen av min far, vilket numera är tradition. Vi har på ett något lustigt sätt funnit ett härligt ett far-och-son-forum där i hans bil på väg till eller från flygplatsen där vi i lugn och ro kan filosofera om livet och kommunicera om än det ena, än det andra.
Just kommunikation är också dagens tema, så häng med :-)
Varma hälsningar,
Markus Amanto
PS: Många var intresserade av den nya onlinekursen på engelska på Udemy (i förra veckans ledarskaptips) och det begränsade antalet gratisplatser tog slut direkt på morgonen. Om du inte fick plats då och ändå vill bli bättre på att använda ledarstilar får du denna vecka 50% rabatt på kursen med följande länk: 50% rabatt på kursen Matchat Ledarskap
En emellanåt tuff insikt
"Det som inte är kommunicerat existerar inte" (Anonym)
Jag har i skrivande stund ingen källa till vem som ursprungligen sagt ovanstående, men det närmaste jag kommer är att jag först hörde det från Lena Alfredius, som jag höll UGL-kurs tillsammans med i början av det glada 2000-talet och som jag lärde mig mängder av (bland annat att använda färgglada tuschpennor med olika dofter när jag höll utbildning, men det är en annan historia...som de brukar säga).
Alldeles oavsett är citatet tänkvärt för oss som ledare i synnerhet och för mellanmänskliga relationer i allmänhet. Det finns också ett relaterat talesätt som säger att "all kommunikation sker på mottagarens villkor".
Så om vi inte lyckats knäcka koden med vad mottagarens villkor är, inlärningsstil, sinnesnärvaro, språkbruk och så vidare, så är vår kommunikation mer eller mindre dödsdömd, alldeles oavsett om vi tror att vi formulerat oss efter konstens alla regler.
Vi konstaterade också i en tidigare utgåva av LedarskapsMagasinet att "utan relation, ingen kommunikation". Så oavsett om du knäckt koden gällande villkoren för kommunikationen så kommer du ingenstans om du inte också byggt en relation till den du vill kommunicera med, genom småprat, personlig öppenhet och andra nyttiga verktyg i ledarens verktygslåda.
Överraskande ofta när jag är ute i organisationer världen över så står ledare där med hakan i golvet när de inser att det som de trodde var "själv-klart" inte alls är "vi-klart", det vill säga kommunikationen har missat sitt mål och ingenting existerar som kan göra medarbetaren ifråga till en nyttig resurs i arbetet mot målet.
Så, dagens tips, fundera på hur du vet att det du tror att du har kommunicerat verkligen existerar? Hur får du ditt bortom-alla-tvivel tvärsäkra kvitto från respektive medarbetare på att kommunikationen i vardagen gått fram? Att relationen fanns där och att du knäckte koden?
Hej kära ledare!
Ibland går det lätt i livet och i ledarskapet, och ibland tar det emot desto mer.
Som den framgångsrike tränare Vince Lombardi sa (fritt översatt): "Det handlar inte om huruvida du faller, det handlar om huruvida du ställer dig upp igen". Att leda sig själv både i framgång och motgång är en viktig del av ett gott ledarskap och där vill jag tipsa om distanskursen Leda sig själv i LEDARSKAPSSKOLAN som är populär bland deltagarna.
På temat motgångar skriver jag därför denna vecka några tips om hur du hanterar motgångar i ditt ledarskap.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
I motgången föds de nya möjligheterna
Det finns otaliga citat och talesätt om motgångar, här är en av mina personliga favoriter som inledning på detta ledarskapstips:
"När det blåser motvind bygger vissa vindskydd, andra bygger väderkvarnar" (Ordspråk)
När jag tidigare studerade psykosyntes (ofta kallad en praktisk psykologi med själ) så fanns ett synsätt som handlade om att ett ekollon som låg där på marken kunde ligga där av två anledningar. Antingen för att det hade blåst ner eller för att det låg där för att starta en ny ek.
Att hålla både dessa perspektiv i en motgång tror jag är nyckeln till att hantera motgångar på bästa möjliga sätt, att erkänna det jobbiga, motgången, att kanske uppleva sig som nedblåst, men också att hålla det andra perspektivet, möjligheten som det innebär.
Det hänger också samman med en annat talesätt/citat som jag i skrivande stund inte minns ursprunget till, men det säger i alla fall att det finns två frågor vi behöver ställa oss. När livet känns enkelt, fråga dig själv "hur kan jag hjälpa till här?", när livet känns svårt, fråga dig själv "vad kan jag lära mig här?".
I den utmärkta inspirationsboken "Varför växer gräset?" finns en historia om en bonde vars häst springer bort och genom historien spelar ordet "kanske" en avgörande roll. Det handlar som jag ser det om att inte vara för snabb med att tolka en händelse som positiv eller negativ, som en framgång eller en motgång, utan att istället säga oss själva "kanske". Att hålla alternativen öppna.
I mitt eget liv har några av de som jag upplevt som riktiga tunga motgångar i stunden, med lite tids perspektiv visat sig vara en gåva i förklädnad. När händelsen får sin plats i det större sammanhanget av livet så visar det sig att några av mina jobbigaste motgångar också innehöll de mest värdefulla lärdomarna eller hade inom sig dörrarna till nya möjligheterna som jag annars hade missat.
På temat böcker, skaffa dig ett motgångsbibliotek. Det kan innehålla både böcker, men också CD-skivor, MP3-filer, spellistor på YouTube, citat på väggen på jobbet. Alldeles oavsett vad det är se till att fylla det med de där guldkornen som verkligen lyfter och inspirerar dig, som påminner dig om det som är viktigt och vart du är på väg.
Jag avslutar med vad Henry Ford sa: "Hinder är de där läskiga sakerna som du ser när du tar ögonen från ditt mål". Ett inbjudande livsmål eller en vision med dragningskraft är också ovärderliga att påminna sig om i tider av motgång.